Insnöad - på människor från förr

Det var ju länge sedan jag skrev något här men jag skriver mycket annat. Har aktiverat mig med mina gamla uppletade anfäder och -mödrar. Det är bara så kul!!!

Det är ett detektivarbete.

Jag får ideligen nya släktingar.

Det är så intressant att gissa hur de hade det då.

Så grymt fattigt folk hade det. Det enda skyddsnät som då fanns var släktingar som ofta var lika fattiga. Detta gäller alla gamla tider, främst kanske under 1800-talet. Tack vare penicellinet (som räddade liv) och potatisen (som mildrade svälten) växte befolkningen så mycket att alla kunde inte livnära sig. Resultatet förutom svält och andra umbäranden blev emigrationen. Sverige hade en bofolkning på kanske 2,5 milj invånare och den totala emigrationen lär ha varit ungefär en miljon, främst till USA.

Den vänstra bilden föreställer snickaren Johan med familj på 1920-talet. Hustrun har dött.

Den högra visar ett arbetslag som bygger ett svinhus där en Axel (nr 2 fr höger) är släkting till mig.

Ensamförälder för en kort stund, puh...

Höstlov i skolorna, föräldrar som heltidsjobbar. Då finns chansen att göra en liten insats och samtidigt lära känna barnbarnen lite bättre. Gertrud är tre drygt, Fridolf fyller snart fem och storasyster Dagny är redan åtta år och några månader. Alla fick ledigt hemifrån och de och några dagars ombyte kom över i min bil i Alvesta, ca halva vägen körde mor o far västerifrån och farfar österifrån. Skönt för föräldrarna att få avlastning från den punktmarkering som tre barn utgör. Själv hoppades jag att klara av att både fixa att vara med dem på promenader och i lite lek samtidigt som de naturligtvis skulle få omvårdnad i form av lyssnande, mat (helst god), tvättning, tandborstning, Bolibompa och godnattläsning och god sömn.

Dom här tre individerna är härliga. Olika som personer förstås men ett par saker har de gemensamt. De har någon form av humor alla tre, med goa skratt. Dessutom är alla angelägna att trösta ett syskon när det behövs, även den lilla kommer fram med kram och klapp om något av de större blivit ledset. Det är stort. Som alla ungar ger dessa för en farfar på tok för hög ljudvolym många gånger och tillsägning räcker - en stund. Men om sanningen ska fram jämför jag med att jag är ensam hemma och varken radio eller TV står på annat än om jag lyssnar/ser på något. Klart att skillnaden blir enorm!

Lillan hostade en del och det tillsammans med att vara borta från mamma o pappa och i en ny säng gjorde att insomningen tog tid. Flera vändor upp för att säga godnatt till syskon o Barbro, mera läsning o till slut orkade inte de trötta ögonen hålla sig öppna längre. När hon sedan på morgonen vaknade för tidigt p g a hostan så vaknade storasyster som sov i samma rum och tröstade den lilla. Bra gjort. De äldre syskonen fixade sänggåendet mycket bra, femåringen med godnattläsning. Det är roligt att få vara den som läser för barn, när man har tid för det.

De andra två kvällarna funkade även lillans insomning mycket bra, hon godkände väl farfar till slut. Ja, vad skulle hon göra?

Några promenader, besök på loppis för att skaffa barnböcker, bil över Ölandsbron, fotboll i trädgården (det ska ju märkas att Kalmar är en fotbollsstad!) blev det.

Så fick jag hjälp av Gertrud att baka äppelkaka, av Fridolf att diska (Gertrud ville också!) och av Dagny o Fridolf med morotspannkakan. Dagny läste sin spännande hästbok och hon ritade fina bokmärken till mig. Fridolf är mycket fascinerad av tornados. Han ritade sådana och jag fick en sån bild för att komma ihåg att titta på om jag skulle resa till mellersta USA. Jag googlade fram ett antal bilder och youtubesnuttar om tornados för honom att titta på. Det var nästan svårt att få honom därifrån. Jag fick lära mig mycket som jag inte visste i det ämnet. Gertrud som tycker om att "leka" med vatten fick svabba golvet lite och torka diskbänken ibland när det behövdes. Den blev lite renare och det blev mycket mera vatten än som behövdes. Mera sysselsättning än hjälp förstås men hon kände sig lite nyttig och stolt när hon bad storebror hålla sig undan.

Snart nog var det dags för hemresa igen och den blev spännande när plötsligt fyra ponnies eller islandshästar gich ut på 25:an i all trafik. Jag ringde 112 för att få trafikvarning gjord. Efter lunch på en kinakrog i Växjö där alla åt riktigt bra från buffén kom vi fram till pappa som väntade i Alvesta.

Hej då ungar!!

Att vara "ensamförälder" -Barbro jobbade ju till sena kvällar -är verkligen en fulltidsockupation. Jag har det så en mycket kort och begränsad tid, annars skulle man inte hinna med så mycket eget precis.

Heja Mora

Mora finns starkt i mitt hjärta, här har viktiga händelser skett under de många åren här. Det har påverkat den jag är. Mina barn har växt upp i Mora och har siljanstrakten i sig oavsett om de är medvetna om det eller inte.

Fotot till vänster är utsikten från huset Barbro o jag bodde i 1988-1992. Inte dåligt! Bilden till höger representerar för mig den vikt som läggs vid de gamla tingen och ursprungsminnena. Fotot är faktiskt vardagsrummet hos kompisen Anders o hans Berit. De har pietetsfullt sett till att de kan leva i hemmet utan att förstöra något av det gamla. Det finns t ex TV i huset.

Vid besöket i Mora i helgen träffade vi en annan koppling till Mora för mig (och Barbro). Jag talar om medlemmarna i Storm Cup. Den årliga samlingen skedde i byn Kråkberg hos Matte o Ulla i trädgården i deras gård som i sig är mycket vacker men som dessutom ligger precis vid den vackra Orsasjön med bergen i fonden. Efter att vi samlats och fått prata en stund med varann blev det som vanligt några mer eller mindre svåra lag-grenar att klara. Till grillningen som sen följde skedde prisutdelning. Denna cup har pågått sedan Storm som nu är 67 år fyllde 40. Jag är glad åt att cupen finns så jag får träffa kompisarna åtminstonde en gång om året.

Joel, en glad unge

Nej, han är inte mitt barnbarn. Jag har bara lånat honom för stunden när föräldrarna och mammans föräldrar, tillika våra kompisar, var hos oss på besök en sommareftermiddag. Joel låg hos mig i hamocken och det verkar som han trivs?
Jag blir glad av barn. Däremot träffar jag inte ofta barn. Det är mest när Dagny, Fridolf och Gertrud dyker upp eller jag är hos dem.
Visst är det en härlig bild? En sån kan väl aldrig bli ligist eller hustrumisshandlare? Jo, dessvärre kan de allra sötaste småbarn förändras av olika skäl längre fram. Men inte Joel eller mina barnbarn, förstås.

Svampplockning njet, fotosafari i stället

Av bror Roland fick vi en påse gula kantareller och de smakar ju så gott smörstekta. Stack iväg till ett ställe som U-B o jag fann förra sensommaren inte långt från 25:an där en väg till Kosta går in. Inte en svamp! Det har varit för torrt i markerna.
I stället fotograferade jag ett och annat som jag fick ögonen på under färd och vandring. Det var kul det också.
Fotot här är taget i strandbrinken vid en sjö som speglar molnen, snyggt va?

Ulla-Britt fyller år, igen

Hennes 40- o 50-årsdagar har vi firat i hennes tidigare sommarhus i Östanbyn, byn där vi Hanssons kommer ifrån. Nu har hon skaffat ett nytt, Inga-Britts och Karl-Erics ställe, och lagt ner mycket arbete och pengar på att få det beboeligt med tvättmöjligheter m m.

Nu blev kalaset där en lördagkväll i juli. Det var en av de hetaste dagarna i år så borden placerade vi i skuggan. Hos Rolands var det 34 grader!

Här omges Ulla-Britt av syskonen Bosse, Ingemar, Roland och Sune. Jan och Charlie fick hon träffa senare. Många andra kom och uppvaktade, bl a Stefan som hade mamma Solveig med sig. Hon och Barbro pratade en hel del, det var bra för dem båda, tror jag. Ulla-Britt bjöd på buffé av flera goda rätter och champagne, vin och öl bjöds därtill -en trevlig och skön sommarkväll, så som somrarna var förr enligt mitt minne! Men det är svårt att få in i skallen att syskonskaran från 10 till 1 år från 50-talets Östanbyn nu är över 60 år (i allafall genomsnittet). Tiden flyger..........

Sista resan med Gusto

Gusto är den husbil vi köpte våren 1993. Namnet fick den efter svärfar Gösta som var mycket ute o reste i världen. Av ickesvenskar blev han ofta kallad Gusto och han hade dött hösten före.

Barbro o jag och några andra har haft mycket kul med den. Vi har bestämt oss för att hitta någon ny eller nyare som också har plats för golfbagarna för det spelas ju golf numera!

Barbro höll på att läsa en bok av Carsten Jensen, "Vi, de drunknade". Den handlar om tiden 1840-1950 i en dansk stad Marstal på en ö, Aerö. Varken hon eller jag visste var de ligger och kollade på kartan. Platsen är väster om Lolland och det krävs två färjeturer och naturligtvis några broar för att ta sig dit. Det gjorde vi.

En mycket trevlig tur:

I Gärsnäs i Skåne träffade jag mina kusiner Inga, Elvy och Birgit som är faster Nannys döttrar. De hade många historier att berätta.

I Smygehamn såg jag plötsligt ett cyklande par och kände igen dem som reskamrater till Mexico. Det märkliga var att jag minuterna förut pratat om dem! De sa att ett annat par från resan bodde 100 m bort så snart satt vi där med kaffe o prat. Efter ett par mil till stannar jag, hade faktiskt sett en annan från samma resa! Detta sammanträffande var helt otroligt!

Öresundsbron och Själland söderut förde oss till Prästö för första natten. Lite kyligt var det då.

I Vordingborg berättade en man om att det är kvinnorna bakom allt; fiskarna sålde sin fisk till uppköpare som betalade för lite för att fisket skulle vara lönsamt. Fiskarhustrurna sa till sina män att de i fortsättningen inte skulle leverera till uppköparna utan i stället skulle fiskarhustrurna rensa och filea fisken. Sedan kunde befolkningen komma till dem och köpa sin fisk. Detta blev starten till en mycket lönsam verksamhet.

Efter några broar och färjor kom vi till Marstal på Aerö. En liten ö, 25 km som längst. Den lilla staden med några tusen invånare var efter Köpenhamn den största sjöstaden i Danmark. På segelskutornas tid fanns 360 fartyg där som fraktade överallt i världen!

Som vanligt hade vi våra cyklar med oss och gjorde turer i det vackra landskapet och i vackert väder.

Rekommenderas som en lugn semesterplats.

Två söner och båda kommer exakt samtidigt...

Stefan och Xiaojing reser från Uppsala och Mattias med sin Linnea och barnen Dagny, Fridolf och Gertrud kommer från Halmstad. De hade pratats vid om att komma ner till oss samma dag men de kommer så tätt att den ene går ur bilen när den andra rundar planket! Sånt kallas timing!

De två äldsta barnbarnen hade vi tänkt att göra en utflykt till Ölands djurpark med, inklusive en natt i husbilen. Nu visade det sig att familjen redan hade bokat in sig på hotell och djurpark i Borås omedelbart efter besöket hos oss. Öland får bli en annan gång. Det kändes också lite för riskabelt att ta båda med över natt med tanke på alla saker som lätt går sönder om man är det allra minsta ovarsam i husbilen . Syskongnabb går lätt över i slå o slänga. Men jag och de två gjorde en kul dagsutflykt i stället och det gick mycket bra. De t o m åt sånt som de brukar rynka på näsan åt. Och sa att "det var ju gott"! Vi körde i genom stora skogar och kom till Ebbegärde, där Barbros pappa är uppvuxen. En skogsgård på domänverkets mark. Där finns en sågverksdamm och ruinerna av sågverket som hade vattenhjul för sin drift. Det var spännande att låta barkbåtarna fara nerför forsen. D v s löv fick föreställa barkbåtar. Det var också spännande för barnen att ligga uppe i sovalkoven och titta framåt under färden i skogen. De ska vara fastspända men på småvägarna utan trafik fick de dispens. Sen blev det lag och ordning igen när vi åkte över Ölandsbron, köpte glass i Färjestaden. Där har de två bangolfbanor, vi spelade på en. Kul, men Fridolf som är 4½ år tyckte att det var jobbigt ibland att få bollen att rulla hans väg. Han lär sig nog. Vi avslutade med att åka in på Kvarnholmen genom Kavaljersporten, det gick även med husbilen!

Jag bad Xiaojing att lära mig hu man gör den kinesiska rätten som på engelska heter dumplings.

Javisst, det var hon med på. Sen visade det sig att hon själv aldrig lagat sådana, men hon hade hjälpt sin mamma. Hon ringde mamma i Shijiazhiang och fick instruktioner. mamman ringde sen under tillagningen och kollade om det gick bra! Världen har blivit liten. Det blev en festmåltid och alla 60-80 gick åt. Morot och vitkål var innehållet denna gång. Jag fick själv tillverka en hel del så nu kan jag börja experimentera.

Öland, ett måste varje semester

Barbro har semester och då har jag det också. Kan ni tänka er att blommor fanns att hämta - chefen hade sänt henne en jättestor bukett med hälsning om skön semester! Hur många yrkesverksamma får uppleva något sådant?

Semester betyder för oss att någon gång vara i Byxelkrok på nordvästra Öland. Vi började med några dagar där. Fint väder men lite blåsigt. Dagen i bödabuken var i varmaste laget för en av oss. Jag ser till att jag har solparasollet uppspänt varunder jag har lektyr och korsord. Cyklingen dit, 6-7 km enkel resa blev besvärlig p g a nyuppluckrad grusväg och dessutom pyspunka. Men tid hade vi ju. Det blev en bra dag. En annan dag gick vi på en magnifika Neptuni åkrar, flata stenhällar 100 meter ut i Kalmarsund. Har brukar vi bada och trots alla turister en ölandssommar kan vi t o m bada näck här. Många turister kommer aldrig längre än Borgholm och Köpingsvik. Märkligt!

Elsas bageri får förstås besök i bland. Nära finns det hus vi var spekulanter på men priset 1,8 mkr och det som därtill måste göras avskräckte. En ny husbil i stället?

Solnedgångsbilden togs när vi efter middagen gick en vända, passerade Sjöstugens krog. Där blev vi inropade av kompisarna Lasse o Margareta som åt sin middag där. Kaffe och en calvdos bjöds vi på. Ytterligare ett par dök upp, kvinnan var skolkamrat till Barbro. Så blev två plötsligt sex, det blev en trevlig stund. Hemresan togs via rotarykompisen Lasse som tar över min syssla fr o m juli. Han har sommarhus sö Lundegård. Vilket ställe som han haft sen barnen var små!

Dalamaffian 23.e upplagan

Helgen före midsommar är vikt för en aktivitet i Dalamaffian, denna gång cykling på Österlen. När vi började med detta var alla i aktiv och arbetsintensiv ålder och enda möjligheten att alla åtta skulle kunna planera in en helg var att spika en årligen återkommande. Nu väntar vi på att de två sista (Ewa o Barbro)ska sluta att jobba.

Vad många tillfälligheter och kopplingar livet är fullt av. Ett exempel är hur Dalamaffian blev till: Jag flyttade från Mora till Mjölby för att starta Handelsbanken där. När jag för en kompis i Orsa berättade detta sa han att deras bästa kompis bodde just i Mjölby, de var från Falun/Borlänge. Jag lovade att hälsa på. När vi träffats frågade jag om det fanns andra dalkarlar o kullor i stan. Det visade sig att det fanns kopplingar till två andra par och så småningom fick vi för oss att göra en vandring tillsammans och bo i tält. Det var 1986. Sen har det bara fortsatt. För mig känns det viktigt med dom här träffarna även om vi träffar varann även vid andra tillfällen. Det är härliga människor och goa vänner. Kalmarförfattaren Tomas Arvidsson har skrivit detta som ett sätt att beskriva vänskap:

De öppnade en flaska ungt vin.
Det var av enkelt slag,
men fick en bouquet
av höstnatt och vänskap som aldrig skulle ha kunnat mogna fram i en vinkällare

Vi samlades på ett Bed & Breakfastställe (ett ombyggt svinhus) i Hammenhög i vilket Barbro o jag blev förtjusta förra året. Jag hade av bankkompisarna fått ett presentkort på en helg där när jag gick i pension. Fantastiskt smakfulla rum och bra men enkel frukost. När vi nu på fredag em samlats drack vi kaffe och promenerade sedan genom samhället Hammenhög till Weibulls plantskola, massor av blomster. Sen kom den dagens aktivitet, boule. Riktigt kul fast en av oss som det inte gick så bra för frågade då o då "blir det inte mat snart?" Barbro o jag hade med oss en god pastasallad som vi åt i frukostmatsalen, också den smakfullt ordnad. På stället bodde också två tjocka danska par som var medeltidsklädda och jobbade på ett jippo i Glimmingehus.

Cykling nästa dag, vi hade hyrt dem på stället. Närmaste stället Borrby låg fem km bort men vi tog småvägar i odlingslandskapet och det visade sig ta 1½ timme dit! Fikade nere vid havet. Det blåste en del men var skönt där.

I Borrby passerade vi en gatuskylt Prångaregatan. Vad är en prångare? Jo, enl googlesvar är det: "En prångare var ofta en kvinna med ansvar att avyttra fiskefångsten och skaffa pengar till huset". Efter en stunds cykling fick Urban punka. Cyklarna var försedda med verktygslådor av mycket låg standard. Inga ventilgummin, de fick B & B -ägaren kom med. Så var verktygen att kränga av däcken med av plast som vek sig! Slangen blev med gemensamma krafter ändå lagad så vi kunde fortsätta.

I god medvind cyklade vi till fiskelägena Skillinge (lunch) o Brantevik (glass). Gissar att det var en dryg mil sedan till Hammenhög via Glimmingehus. Det sluttade svagt uppför och motvind är inte alls lika roligt. B&B-ägaren kommenterade det med att vi var skämtande, skrattande och glada när vi åkte men märkvärdigt tysta när vi kom hem. Vi var faktiskt lite trötta och det var skönt att duscha, klä sig för aftonen och få se på EM-fotboll med Sverige. Matchen slutade lämpligt nog när vi skulle gå till reserverat bord på berömda Hammenhögs Gästgiveri. Deras specialitet var råka som två av oss åt med god aptit. De andras rätter var också goda försäkrades det.

Hemresedagen började med Glimmingehus, Fritiof Nilsson Piraten -beskrivna Tosterups slott och sedan var vi på världens minsta museum som tar åtta beökare samtidigt, så passande! Det är Hasse o Tage-museet i Tomelilla. En skön skapelse med mycken info om våra humana humorister. Lunch på Ingelstads Kalkon. De hade förvånansvärd bra mat och vilket ställe att handla delikatesser av olika slag.

Tack och adjö för denna gång!

Traditionell midsommar

De flesta firar nog midsommar lika år från år. Det gör vi också. Vi har förmånen att få vara hos närmsta vännerna Mårtenssons. Gunn (hon i mitten) är gift med Anders som tillsammans med syster och mamma äger ett fritidshus vid en sjö i Smålands inland. Vi ställer dit vår husbil och ett annat kompispar bor med oss. Stugan är full med boende i alla vrår. Det gör inget för alla är mest ute. Vi tvättar och rakar (somliga) oss ute vid bryggan oavsett väder. Det bara hör till och så kan det vara när alla känner och uppskattar varann så att nakenheten inte stör någon.

Maten är midsommartid ett särskilt kapitel. Vädret ser bra ut, vi äter ute! Dukar, börjar äta och då kommer regnet, in med allt. Det var väl inte så förr? Mycken mat och god mat. Det är knytis så några har gjort sillinläggningar, Margit (Anders mamma) gör köttbullarna, någon har gjort små kroppkakor, etc. Potatisen ansas av dessa glada skönheter som sitter på drottningens trappa. Trappstegen har tidigare funnits vid Solliden men bytts ut där. Till denna potatistradtion hör tre flädersaft/gingroggar!

Till varje år hör något projekt. Det är mycket som behöver göras. I år var det byte av bryggans alla plankor + att lyfta upp huset som sjunkit. Förra året las matjord ut och besåddes och året före utglesades en stor björk som skymde del av sjöutsikten.

Vi har en härlig tradition i nära vänners otvungna sällskap. Men allt är inte trevligt. Vi spelar alltid plump på midsommarnatten. Ett kortspel där man ska begära stick och måste ta exakt det antal man sagt, annars får man en plump. Det är 20 givar, 10 - 1 kort samt 1 - 10 kort. Man kan alltså förlora ett och annat men Bosse och jag spelade ihop och fick 14 plumpar. Ingen kan slå det!!

Vänner, barnbarn, golf och Istambul

En kompisfamilj med fyra barn är härliga. De har alltid hemmet öppet för Rotarys utbytesstudenter och paret hänger gärna med på en enkel promenad på allvaret med smörgås och kaffe. Det gör dom trots att de verkligen har ont om tid p g a krävande jobb. Många andra "orkar" inte ta sig för något.

Dessutom är de duktiga och intresserade av att laga mat (det gäller i viss mån även barnen) och har ofta gäster hemma.

Tredjebarnet tar här studenten och vid en trädgårdsfest i hemmet åt jag på nytt god mat i trevligt sällskap. Denna gång fick jag prata en del med mormor som är still going strong. Studentens storasyster höll ett mycket bra och kärleksfullt tal.

Jag vill träffa barnbarnen som ju har sommarlov nu. I allafall 8-åriga Dagny. När jag pratade med henne häromdagen berättade hon om att hon några dagar gick på friidrottsskola och fick springa 60 meter, kasta spjut och hoppa höjd. Hon tyckte det var kul. Pratade senare med Mattias för att se om han kunde skjutsa de två äldsta häråt (halvägs?) för mig att hämta och ha dom här några dagar. Sova i husbilen på Öland kanske och gå på Ölands Djurpark. Mattias tyckte att det var en bra idé men det får bli senare för Dagny och Fridolf går nästa vecka på simskola och det känns fel att avbryta det vilket jag håller med om. Jag får vänta någon vecka.

I morgon är det golfmatch i gänget ISAB:n som består av IngerSuneAnita samt fem personer med B som begynnelsebokstav! Det kan väl inte vara många grupper om åtta personer där fem har samma initial? Namnen är BarbroBjörnBengtBibiBjörn. Vi ska spela i Kalmar, blå bana, och jag tror jag ska vinna! Rapport kommer.

Jag har bokat en resa med historisk guide till Istambul. Berättade det för Ulla-Britt som är mycket förtjust i staden och har varit där några gånger. Hon hakade på så den 10 oktober är vi där, ska bli spännande. Där finns mycken historia, många människor, många dofter...

Top rank

Det finns olika nivåer på det mesta. När det gäller mat och dryck kan man förstås inte allmänt diskutera vad som är godast t ex. Det är ju högst personligt och i stor utsträckning beroende på tillfället. Då vägs in vilket sällskapet är, i vilken sinnesstämning jag själv är, om jag är hungrig, hur miljön där jag är ser ut. Då kan en hot dog i skogen vara överlägsen, då kan flädersaften du nyss gjort av egenplockade fläderblommor slå det mesta.

Men....

Barbro och jag hade tillfälle att på vår bemärkelsedag den sjätte juni, som ju också är Sveriges dag, få bo och äta middag på Karin Franssons Hotell Borgholm. Hon är ju väl känd för många som tycker om mat och matlagning, bl a genom radioprogrammet Meny (som görs i Kalmar). Det skapar förväntningar.

Vi fick en kanonhelg i högsommarväder och passade på att spela golf på Saxnäs på vägen upp och på Ekerum (Långe Erik) på vägen hem. Två nätter i mycket fräscht rum. Hotellet är ju nybyggt för tre år sedan då den tragiska branden tog det gamla hotellet. På ankomstdagen var vi för ovanlighetens skull ute och kollade affärer. Jag ville ha ett par byxor och kom hem med såna samt en kavaj, dessutom med en grann slips som Barbro gav mig i present. Och Barbro har nu ett fint silverhalsband med smycke och örhängen. I hamnen mötte vi ett par. Kvinnan visade att hon kände igen mig och jag närmade mig henne utan att kunna placera henne. Det var en av dem Lina och jag turistade med i Mexico, Kerstin från Karlskrona!

Dagen efter gick vi den vackra vägen upp mot slottsruinen och såg en mängd veteranbilar och motorcyklar. Vidare bort och ner till Sollidens park och till prins Carl Philips fotografiska utställning. Inte visste vi att han hade sådana talanger! Åter till slottet som hade kroppkakor vid veteranbilsutställningen. Tillbaka till Borgholm blev vi lite nostalgiska och satte oss på en bänk där vi en gång var helt nya för varandra. Visst glömmer jag en del men det finns saker som jag mycket väl och gärna minns. Så det så!

Villakvarteren i Borgholm i närheten av vattnet består av fina, romantiska, hundraåriga, i varierande grad rustade rikemanshus. Det är härligt att en varm och solig morgon vandra i dess tystnad där bara fåglar o humlor stör söndagsmorgonfriden.

Men det var om matupplevelsen jag skulle berätta. Att när man har höga förväntningar blir inte utfallet alltid så bra som man önskar.

Vi båda blev överraskade och mycket nöjda. Till att börja med baseras Karins matlagning mycket på närproducerat. Bilden ovan visar en del av hennes kryddträdgård. Helt fantastisk och dessutom kan gästerna sitta med sin frukost där vilket vi förstås gjorde.

Hotellet/Krogen kallas "Mötesplats för finsmakare" Båda middagarna fick vi följdaktligen Karins finsmakarmeny. Men innan menyn kom in bjöds vi på ett gott glas vin passande till en liten asiette med sma smakbitar varav mycket kom från kryddträdgården. Till förrätt, huvudrätt och dessert kom sommelieren in med mycket bra passande vin och berättade om vinet. Proffsigt.

Maten då?

En förrätt: Kumminhalstrad gös med färska rödbetor, fänkålshollandaise och spindelkrabbfrikadell

En varmrätt: Lammsadel, glaserad med färska örter och ölandshonung, kryddig lammsky samt myntakryddat zucchinimos och randig potatisterrine.

En dessert: Manjari-chokladkräm i kopp med päronkaramell, vit choklad- och lakritsglass, krispig macadamiaflarn samt vinkokt päron.

Vilka beskrivningar men framför allt så utomordentligt vällagat och välkomponerat!!

Jag fick en höjdarhelg tillsammans med min Barbro.

Datorhaveri och visst påverkas man....

Den 26:e maj fick jag inte igång datorn. Skärmen funkade. Strömmen gick fram men inget jag gjorde fick liv i min burk. Det första jag tänkte på var vilka filer har jag hanterat, ändrat, lagt till sedan min senaste säkerhetskopiering. Kanske var det fem veckor sedan. Ett antal foton förstås. Synd men det går ju att klara sig utan dem. Jag kan t o m ta nya lika bra bilder. Men jag hade fått låna en stor släkttavla om Barbros släkt som jag många kvällar knappat in namn från till programmet Disgen. Kopiering skulle jag göra när allt var färdigt. Det var jag inte, bara nästan. Typiskt.

Dagen efter hade jag möte i en förening där jag är kassör. Kunde inte redovisa som jag brukade då jag bara har tillgång till plusgiro över nätet. Banken där en del av pengarna finns var lättare just för mig som har Barbro på banken. Nästa dags möte i en annan förening där jag är sekreterare fick jag tala om att det inte kommer att bli protokoll utsända dagen efter vilket jag brukar göra annars. Då kan man fortfarande klara ut vad jag har skrivet i minnesanteckningarna.

Att inte få tillgång hemma till eposten kändes också ovant. Och att framför sig ha dagars arbete och problem med att lägga in alla program på nytt och att få säkerhetskopierade filer att verkligen komma in rätt. Och att inte kunna betala sina räkningar. Och inte ha tillgång till allt jag idag använder nätet till. Usch, usch...

Fick kontakt med en duktig datakille som lovade att se vad som gick att göra. Snart nog kom han fram till trolig hårddiskkrasch för den gick inte att öppna i en annan dator heller men han skulle kolla noga först. Misstänkte sedan internt strömfel och fick av leverantören ett nytt moderkort. Så, 10 juni, berättade han att det var rätt att prova med ett nytt o helt moderkort. Alla filer finns!!

Vad kan jag nu lära sig av detta? Lev upp till ambitionen att säkerhetskopiera oftare. Så har jag skaffat een extern hårddisk för att lättare kopiera över filer. Dessutom gick det förvånansvärt bra att vara utan dator en tid. Läste lite mer, städade lite mer och rensade någon rabatt mer..

Garpens fyr

Jag slutade på banken i Emmaboda i juni 2006 men när Uffe fyllde 60 fick jag vara med. Uffe gjode då allvar av en tidigare tanke, att ta ut bankkompisarna till fyren utanför Bergkvara söder om Kalmarsund. Jag hade tur och fick skjuts av Maggan o Bigge från Färjestaden. Samling i Torsås och vi blev sedan hämtade i båt vid hamnen i Bergkvara av mannen i paret som driver Mat & Logi därute.

Efter en promenad runt ön -det gick snabbt- gick några av oss de många trappstegen upp för fyren. Intressant, för där hade äldre utrustning sparats så vi kunde förstå något av hur det var att sköta en sån uppgift åren om.

Middag serverades till medhavda drycker och det blev en alldeles fantastisk kväll med hemfärd efter en vacker solnedgång men innan mörkret gjorde båtfärden för hasardbetonad.

Gör gärna ett besök där när ni är på detta hållet.

Kalmars nya konstmuseum

Äntligen har nu Kalmars stolthet (för de flesta) blivit klar och vederbörligen invigd. Det ligger inbäddat i grönska vid vatten och Kalmar Slott och det är 30 år sedan planerna på ett nytt museum påbörjades. Folk som är emot det mesta vad gäller förändringar har fått mycket utrymme i den största lokalblaskan, deras påhejningar har t o m fått folk att överklaga bygget som därmed kostade ett antal miljoner extra. Såpan fortsätter då den hårt arbetande museichefen hävde ur sig sin besvikelse när en journalist på nytt skrivit negativt. Tidningar har ju rätten själva att säga vad som helst om folk och organisationer men klarar inte motsatsen utan kräver en personlig ursäkt. Kan ni tänka er att tidningen dessutom lagom till invigningen drog igång en tävling om "Kalmars fulaste byggnad" och som en beställning kom konstmuseet etta! Vilken present till konstföreningen när besökarna ska fås att komma.

Men gör det: Kom till vårt fina museum!

Ute är det skönt att vara, även med rensning av rabatter. Fast det är roligare med golf eller en cykeltur. Men rensa ska jag göra nu, en kort stund. Sen ska jag skriva instruktionsbrev till våra dalamaffiakompisar som vi ska cykla på Österlen med helgen före midsommar. De ska få karta och lite hum om vad det kostar och vad vi ska göra. Ska bli kul.

Sommaren är här!!

Det känns som om den kalla våren är borta, blommorna ha slagit ut och när jag tittar ut ser jag bara hav av äppelblom. Det är våra och grannarnas alla träd som genomgår den stora förvandlingen från stela vintergrenar till blad- och blomprunkande skönheter. Dessutom luktar dom gott!

Det är inte bara floran som förändras. Även för oss människor händer det saker.

Mattias kommer nog att köpa ett hus de lagt bud på. Stefan och Xiaojing är i Mongoliet av alla platser, dock på väg hem, efter ett halvår i Kina, Barbro börjar just idag sitt sista arbetsår på banken och firar det med att vara ledig på fredagar. Klockan är 06,00 och vi är vakna för att redan klockan 08,00 spela golf. Det blir nog 25 grader i dag. Så tittar vi på ett fritidshus i Byxelkrok på Öland, det kanske blir affär om inte budgivningen springer i väg. I Avesta börjar Solveig sitt nya liv, utan Rolf som hastigt dog. Hon hade Mattias till hjälp att flytta in i en fin lägenhet i helgen. Och här hemma är altanen och uterummet rengjorda och möblerna står klara för sköna kvällar. Sommaren är här!

Min Itza was here

Min Mexicokamrat, vän och brorsdotter Lina var här hos mig o Barbro i helgen. Hämtade en glad tjej vid tåget fredag kväll. Jag blev glad för det känns gott att umgås med henne. Lite mexicoinspirerad mat och sen gick vi till ett musikställe vi inte varit på trots att vi många gånger sagt att vi skulle.

Lördag tog vi en stund på stan i fint väder och gjorde sen lunchkorg för vår vandring på Alvaret. Lina har aldrig varit där och vi gick från Gösslunda gård till de mytiska Tingstad flisor. Var platsen alvarsbyarnas tingsplats? Små växter spirar i den fattiga marken. Vi såg t o m redan orkidéer som snart är i full blom. Lika vackert varje år att se. Linas gula stövlar lyste bland ölandstok och solvända. När vi på kvällen var hemma igen tog vi oss en lugn hemmakväll med mat o prat. det frestar på att vandra och så skulle vi upp tidigt söndag morgon för...

..klockan sju var Lina redan uppstigen o klar för kanotutflygt! Vi skulle paddla hemifrån till Stadsparken och där skulle Barbro komma med frukost. Det var en fin morgon. Vi passerade under många broar, såg svanmamma ligga på sina ägg (och maken som vaktade), sothöns, skrattmåsar, änder, kanadagäss, skarvar, eider, småfisk. Och god frukost fick vi intill Kalmar mäktiga slott. Sen åkte cateringfirma Barbro hem och vi paddlade hem igen. Lunch och så dags att ta adjö. Välkommen åter, Lina!

I fortsatt fint väder spelade vi golf med Barbros bror Björn o hustru Inger.

En trevlig helg tillända men gott att ha med sig grå dagar.

Vikabröd o Gustafskorv

Ett av de fyra paren i Dalamaffian var här to - sö. Dalamaffian är dalfolk som under min tid i Mjölby 1982-1988 bodde i stan och omgivningarna. Förutom att vi alla träffas helgen före midsommar varje år för en helgs utomhusliv så ses vi parvis ibland. Urban och Gunnel som nu var här har flyttat tillbaka till Dalarna o Falun som pensionärer. De hade med sig bl a Vikabröd och Gustafskorv!!! Urban har blivit fågelskådare så vi åkte till Ottenby på södra Öland för att kolla anlända flyttfåglar. Det var riktigt trevligt och skönt även för mig som inte kan skilja på så många. Hur många av er har sett svart rödsjärt? Vi såg ett par. Hur många av er har sett sälar på nära håll? Vi såg ett gäng som vilade sig på några kobbar. Fick god soppa, åt våra medhavda baguetter med gott i och vandrade i Ottenby lund där vi smög på kronhjortar. En fin helg med nära prat som det kan bli med människor som funnits med en länge.

En runda golf blev det som började mycket bra med skönt väder och bra spel men dan andra halvan gav ett envist strilande regn och katastrofspel. Då de åkt hem sken solen och Barbro och jag smet iväg på en runda golf. Vädret var bra men.....

Blyga Gertrud har veknat: Halmstadblogg nr 3

Gertrud är lite reserverad men efter ett tag har hon kommit på att farfar är OK och kollningsropen "fafa" hörs rätt ofta. Hon är 1 o 3/4 år och har vuxit märkbart bara sedan januari. Leker gärna med sina dockor, mest plockar upp dem, matar och lägger dem tillbaka i vagnen. Det är väl så man gör med små barn?

Ringde på lillebror Charlies telefon när tåget lämnat Halmstad och jag skulle byta i hans stad, Hässleholm. Dottern Sofia svarade och ville komma ner till stationen under mitt byte som tog 20 min. Hennes dotter Theali ville gärna kolla tågen. När jag steg av var dessutom mamma Ingalill där, vilken överraskning! Allt bra med dem. Snart ska de på Mallorca fira det trettioåriga kriget, nej det blev fel, när det gäller dem är jag rätt övertygad om att det är 30 bra år tillsammans som ska firas. Tillsammans med alla barnen!

Väl hemma i Kalmar hade Barbro tagit sig tid att komma och hämta mig, hon var nämligen med sina arbetskamrater för att inviga chefen Johans nya lägenhet. Hon hade spelat in "Så ska det låta" som jag ville se. Kalle Moraeus o Bengan Jansson var med. De var, tycker jag, kanonbra, vilka musikanter!!

Trolleriafton och Hästtävling: Halmstadblogg nr 2

En av kvällarna i Halmstad blev det en trolleri- och gymnastikkväll. Dagny visade trolleritrick, en som trollade bort en sedel i en plånbok och en där ett vitt pappersblad blev en sedel!! Confrancier var jag själv och jag var även med i en svår gymnastikscen. På måndagen kunde jag hämta Dagny i skolan redan vid klockan ett. Hon skulle på simskola vid sextiden och kunde nu få lite ledig tid hemma. Hon tog med skolkompisen Malin och snart var en stor hästtävling på gång och jag kunde lyssna på samtalen mellan tränaren och den tävlande. Riktigt underhållande!

Farfar:ar brukar läsa kvällssagor för sina barnbarn men i Dagnys fall blev det i stället så att hon läste högläsningsläxan för farfar. Det gick riktigt bra!

Fick följa Dagny till skolan på morgnarna och på tisdagen stod vi o adjökramades på skolgården för jag skulle ha hunnit gå på tåget innon hon slutade. Dagny är en härlig och bra tjej.

Picnic med farfar: Halmstad del 1

Besökte barn o barnbarn i Halmstad i helgen och några dagar till. Storasyster Dagny blev av kompis inbjuden till en picnic. Föräldrar och
lillasyster skulle handla och kvar blev farfar och
Fridolf.
Vi bredde smörgåsar och hittade saft att ta med och så gick vi. Efter att ha bestigit ett berg (?) hittade vi en lekplats, där en kompis dök upp, och sen tog vi fram vår mat. Då kom solen så det blev riktigt skönt.
Det är kul att vara med Fridolf, har har en skön humor och han tänker på mycket. Och frågar, och funderar...
På morgnarna fick jag ha honom en stund i min säng när han kommit upp och väckt mig. Det är riktigt goa stunder som jag minns länge efter jag kommit hem.

Fortsättning följer

Glad påsk men inne?

Påskfjädrarna ser lite ledsna ut och undra på det?

Det har länge varit varmt och soligt och nu när alla i huset ska vara jobbfria några dagar kommer snö (i mängder på vissa håll) och kyla.

Golfen idag ställde vi in naturligtvis, även vikingar har sina begränsningar!

Det var faktiskt kul att få all den tiden som en gåva till annat. Det blir lite ringning till förhoppningsvis blivande kunder till företaget jag jobbar lite för. Började i går att städa, blev klar med TV-rummet i källaren och del av övervåningen, det får bli resten uppe idag.

Och tänk om jag skulle ta fram ett riktigt storjobb idag? Släktforskningen som jag ägnade mig intensivt åt i slutet av 70-talet och några år framåt (fick inte tid sedan) ligger och väntar på att jag ska lägga in allt material i dataprogrammet DisGen som jag skaffade för några år sedan. Jag har börjat och lärt mig programmet genom att lägga in allt material som vi fått om Barbros släkt. Hennes pappa och faster har jag intervjuat och en avlägsen släkting har gjort en släktbok vars material nu ligger inlagt. Det var ett roligt arbete men vilken tid det tar. Och om alla speciella öden vill jag gärna läsa; här fanns det en kvinna (en syster till Barbros morfar) som i London, där hon var med en svensk familj som barnjungfru, blev förälskad i en irakier och flyttade till Bagdad. Mycket spännande o ovanligt. Maken hamnade i engelsmännens koncentrationsläger för att han som museiansvarig försökte hindra övermakten att till London föra hem forntida föremål från landet. Kolla bara i British Museum hur mycket som fördes dit ifrån Irak. En annan ovanlig händelse att läsa om var när Suezkanalen invigdes 1869 och starkt kortade ner asienresetiden från Europa. En av de första båtarna som passerade var den vackra svenska fregatten Vanadis (googla!) som hade en båtsman av Barbros släkt med.

Nu ska jag alltså ägna mig åt min pappa Karl Hubert Hansson och hans blekinge- o smålandssläkt och åt min mamma Maj-Lis Birgitta (Andersson) från Skånstorp, Hällestad i Östergötland. Kan nämna att Klockstapeln på Skansen i Stockholm är Hällestads gamla. Hällestad ligger i Östrgötlands bergslag och där finns många bergsmän, smeder och andra yrken förbundna med järnhanteringen. Av dem en hel del valloner. Jag återkommer....

Vilka tillfälligheter det finns, otroligt!

Sedan Mexicoresan vill jag läsa mer om landet och

köpte en bok på antikvariat, tryckt på svenska 1863. Den är trots åldern intressant att läsa. I lördags var jag på ett möte i en förening där det finns många historiskt intresserade. En kompis berättade att han hade ont i ryggen för han höll på att flytta och många bokkartonger blev det. En annan som jag bara träffat en gång kommenterade att det gärna samlas böcker hemma varpå jag frågade om han var samlare. Det var han inte men han köper och läser massor men har inte förmågan att göra sig av med några. När jag av någon anledning berättade för honom att jag efter en mexicoresa läste en bok om Mexicos erövring (fr 1863) frågade han genast: "Är det den som Prescott har skrivit?" Mannen kände igen boken och kunde namnge författaren! Det kan bara vara vi två i hela Kalmar som läst just den boken!!? Han kunde dessutom berätta att den är riktigt bra och att jag måste läsa samma författares nästa bok, "Perus erövring". Vilken kille!

Snövarningen idag var verkligen riktig, främst på västsidan. Talade idag med en kvinna i Lilla Edet som knappt trodde sina ögon när hon tittade ut. Här kom det några byar med snö ibland och regn ibland, däremellan sol. Jag hann klippa ett av frukttäden, i allafall delvis, innan jag blev för blöt. Fick bli lite behövlig dammsugning en stund i stället.

Det blir inget Kina för mig ....

Hade planerat att resa till Stefan och Xioajing under deras tur inom Kina till sydväst. Det är ett hisnande vackert landskap, sägs det. Sedan, efter en lång tågresa till Bejing, och en veckas uppehåll där, skulle vi göra ett annat av mina drömäventyr, resa med den transsibiriska järnvägen inkl den delen som går igenom Mongoliet. Med Xiaojings tolkande skulle det blir enbättre resa än att åka på egen hand. Jag ville göra både vistelsen i Yunnan (Dali) o tågresan och hade upp till tre veckor på mig. Jag kom fram till att det skulle bli för mycket resande. Bara resan från Kalmar till flyget, fr Kastrup till målet inkl mellanlandningar skulle ta 1½ dygn, resan per tåg fr Dali till Beijing lika mycket. Tågresan sex dagar och dessutom sedan resa med tåg/båt eller flyg från Moskva till Sverige. Jag får göra en resa var till de två drömmålen senare.

Förutom att det skulle bli mycket resande är det mycket fixande med biljetter, övernattningar, visum till tre länder som jag nu slipper. Det är ju det positiva.

Så mycken bildning har förstörts av makten

Läser om Mexico, en bok tryckt 1863 som heter Mexicos erövring. Jag var ju där (tillsammans med Lina) i höstas och det är intressant att läsa om hur landet blev till dagens Mexico. Nyss handlade det om det hemska offrandet av fångar eller av människor som fattiga föräldrar sålde för att de skulle få en säker väg till paradiset. Vid vissa högtidliga händelser kunde tusen och fler människor offras. Det är svårt att ta in. Bl a var det aztekerna som hade offersedvänjan. Det fick till följd att grannfolk, som ju fick släppa till krigsfångar som offrades, tog parti för de spanska angriparna när de skulle erövra landet av aztekerna.

Dagens ämne är en tragedi som just spanjorerna stod för. I Mexico fanns en kultur och vetenskap som illustrerades som nedtecknade bilder och tecken på papyrusliknande material som förvarade som rullar eller som böcker. Spanjorerna såg detta som avguadyrkan och vidskepelse varpå man samlade in i stort sett alla sådana skrifter till ett stort berg på huvudstadens torg och brända allt!! Tjugo år tidigare hade man hemma i Spanien gjort detsamma med de skrifter som var morernas kulturskatt. Sammantaget står alltså spanjorerna för en massiv kulturskada.

Sen får vi inte glömma den förste kinesiske kejsaren, Qin Shi Huangdi, under vars styre man brände alla klassiska konfucianska verk. Det var i princip all kunskap i alla ämnen som fanns nedtecknad.

Så sent som för 70 år sedan brändes i Tyskland judisk litteratur under Hitlertiden.

Ja, t o m i Sverige brändes böcker. Etablissemanget kunde inte med att Vilhelm Moberg lät utvandrareposets hora tala klarspråk.

Fjorton dagar med ljudet av höga vågor att minnas.

Tre av bröderna Hansson från Östanbyn i Dalarna har varit ute och rest. Det är skönt att vara ledig och vistas i ett varmt klimat. Men det är också kul för oss bröder att träffas avspänt i en vecka. Ja, Ingemar och Barbro, Roland och Britt-Marie lämnade oss efter en vecka medan Barbro o jag hade köpt till en vecka. Barbro kunde behöva lite extra ledigt. Bad, sol, bergspromenader och en o annan öl, tapas m m blev det också. Och så drack vi mycket vatten under promenaderna.

Hoppas det snart blir en ny resa! Det är nu bara Britt-Marie, Barbro och Roland som jobbar. Vi andra kan åka när som helst.

Vargen inom dig och mig, när hugger den?

Vargen inom många av oss ligger bara och väntar på att få hugga. Det krävs bara att någon slänger ut ett köttben eller någon blodsdroppe.

Hörde via SMS på hemvägen att det blåste runt en bekant man i Kalmar. Han är Vd för ett stort kommunägt bolag. När ekonomichefen blev långvarigt sjuk och slutade gick den nye ekonomichefen igenom redovisningen och ansåg att ett belopp felaktigt bokförts som investering i stället för underhåll. När det rättades blev företagets resultat motsvarande sämre. Revisorerna hade inte bedömt att ursprungsbokningen var fel. Nu blev detta offentligt (kommunalt bolag) och den ansvarige är ju ytterst Vd:n. Den lokala tidningen började insinuera att beloppet var borta. Man skrev att han hade hög lön (rätt, för att jobbet var stort), att han inte åkte i en VW utan i en Audi, att han inte ansåg att något brottsligt skett. Tidningen skriver medvetet fel uppgifter om fallskärm och annat. Följden blir som alltid att folk på stan med mycket få undantag skriver i sina bloggar o insändare att han är ett svin, en tjuv, en dålig företagare och ett lovligt byte att hantera hur som helst.

Enligt sitt avtal skulle han ha gått i pension för två månader sedan men skrev på för ett år till för att underlätta för den nya ekonomichefen. Nu har han valt att säga upp sig för att ge sin personal arbetsro, så att företaget kan fungera. Hoppas att han orkar med att ha blivit så spottad på.

Varför blir vi vargar? Inte bara för att oärliga journalister gör oss till det. Alla vet ju att mycket av det som skrivs är ljug. Alltså varför....

Det som påverkar en är oftast tillfälligheter

Har nu tid att städa bland gamla urklipp ur tidningar som legat i en mangelkorg i källaren. Mangelkorgen är av spån och tillverkad i Mora. Jag fick den som 40-årspresent av arbetskamraterna som en "valutakorg" med engelska pund i. Skulle med hjälp av bankens utlandsstipendium resa i England och Skottland. Om den resan finns mycket att berätta. Men nu handlar det om mangelkorgen.

Det är faktiskt spännande och kolla vad man sparat av det som var viktigt vid ett tillfälle för längesen. Jag kan säga att det finns mycket som inte alls känns aktuellt att behålla nu. Bra, då blir det lite rensat bland allt som finns där nere. Och dessvärre sparar jag en del av innehållet.

Jag hittade ett urklipp, en dikt från 1953.

Bakgrunden måste jag beskriva för såna som är yngre än jag:

Holland hade genom träget arbete med att avvattna sank mark med bl a kanaler kunnat få mycket stora odlingsbara ytor. Nackdelen blev en sänkning av landytan. En del av landet ligger under havsnivån. Vallar mot havet byggdes men man prioriterade inte detta vid svåra tider. Så kom januari-februari 1953 med högt vatten och stormar. Vallarna bröts sönder av havet och 1835 människor dog.Då var jag knappt elva och ett halvt år. Nu, när jag läste dikten, kände jag åter hur den dikten påverkade mig. Eftersom vi hade häst hemma fastnade den andra raden och gjorde ett starkt intryck. Jag tror faktiskt att Stig Dagerman fick mig intresserad av text med känsla, gärna i komprimerad form. Han skrev den som ett upprop att för Röda Korset samla in pengar till hjälp.

Vatten mala Hollands väderkvarnar.

Bondens häst blir aldrig törstig mer.

Kyrkogården flyter över fälten.

Döden genombryter nattens vallar.

Nästa morgon lever ändå någon.
Nästa dag skall ändå värma någon.
Nästa natt skall havet ändå finna
en vall av dig och mig och alla.

Kan berätta att det är varmgrader och att det gick bra att i Kalmar spela golf idag.

En kul sak: Bror Jan såg i tidningen Land att de ville ha bilder från läsekretsen om landsbygdens folk från förr. Ev. blir slutresultatet en bok. Jan och även Ulla-Britt sände in maxantalet tre bilder. I dagens Land (nr 6) fanns ett enda foto med och det var ett avUB:s insända kort. Det föreställer mamma och Ulla-Britt finklädda på väg till bussen i Östanbyn för ett stadsbesök. Shopping? Det var ett riktigt bra kort.

Hopp

Så här skriver Lennart Sjögren om hoppet i sin senaste diktbok "Ur människovärlden" som nyss kom ut:

Hoppet

Det är slugare än en mened
och listigare än maktens hus
Det lever i jordskreden
Sin äreport har det i nederlagen
Det tänjer sig längre än lusten
Det går inte att hålla fast
annat än som förbrukat glitter

Och nog hoppas vi.

Blommor vill tro att det går att klara sig efter att ha tagit sig upp ur snön kan vi se på bilden.

Vi människor hoppas på allt. Att få jobbet. Ha någon att älska. Kunna resa till Medelhavet. Få pengarna att räcka till nästa lön. Bli älskad. Att barnen ska få det bra. Att inte bli lämnad ensam. Att få vara frisk. Att vinna en miljon på poker.

Hoppet är en positiv kraft, inte att lita på, men ger samma sorts värde som det är att planera en resa. Det är inte bara resan som är härlig, förberedelsen och planeringen ger egen glädje.

Var på Jan Lundgren-kväll på Jazzklubben. En härlig jazzkväll med Barbro o vänner där Lundgren spelade tillsammans med fya unga jazzmusiker och en dito sångerska. Den blivande jazzeliten i Sverige.

Ett tips: Köp Lundgrens "Magnum Mysterium" där han arrangerat och på piano spelar till körmusik. Mycket bra.

Har spelat golf idag, halva tiden i strålande solsken! Sen lite moln och mycket vind. Men jag fick min motion och är glad för det.

Jag är ju kisteman (kassör) i den gamla föreningen Sancte Christophers Gille. Revisorerna ringde nyss och påstod att de arbetat hårt i två dagar för att göra revisionsjobbet. Nu var det klart så jag kan få godkänt av stämman den 15 mars. Tur man begriper att de ljuger.

Lite jobb och mycket nöje. Det passar mig bra.

Jan L spelar i kväll, i Kalmar.


Det är tio dagar sen jag skrev här, har alltså inte mycket att skriva om. Eller kan det vara det att jag inte vill skriva om allt..


Jag hade bestämt mig för att en dag vid fint väder klippa ner äppelträden. Det blir ju en massa skott varje år. Hade tagit fram sekatören men då kom regnet. Vilken tur! Nu måste jag ju vara inne, kan blogga, kan släktforska och kanske läsa lite. Bland annat har jag lovat korrekturläsa en romantext som en bekant iransk kvinna har skrivit. Svenskan är ett svårt språk vilket märks mera tydligt i text. I kväll får jag dock inte stanna inne för vi ska tillsammans med andra gå på Kalmar Jazzklubb som nu gästas av den eminente pianisten Jan Lundgren med musikkompisar.

I förrgår kväll hade jag Sancte Christopher Gilles råd på rådsmöte inkl. en middag. Tyckte själv det blev rätt bra matkombination:
En Sommardrink med hallon och stjärnanis mm (för här är det sommargrönt gräs utanför)
Förrätten var Paté Bandera. Det var till åminnelse av min o Linas mexicoresa. Där drack jag en Tequila bandera, det var tre glas i Mexicos flaggas färger; Röd tomatjuice, vit Tequila, grön limejuice. Patén hos mig åtföljdes av röd krusbärschutney (egna bär!), vit creme fraicheröra med diverse smaksättning och det gröna var en cornichon (grön liten gurka).
Som varmrätt Baconlindad kycklingfilé med stekta cocktailtomater o potatis med senapsvinägrett. Och som efterrätt blev det en sak som jag själv tycker om och har använt flera gånger; Saffraninkokta päronhalvor med smaksättning även av stjärnanis, socker och kanel. På det blev det en masa viktiga beslut tagna.
Igår spelade jag golf med två andra gubbar. Tänk att det kan vara både möjligt och kul att spela i januari i Sverige!
Få se när bloggen forsätter....

Bad i salta, höga vågor igen..

Lördagskväll den 9 februari flyger Barbro o jag till Gran Canaria från den numera kommunägda Kalmar Airport. Det är stor lyx att få åka från hemmaflygplatsen. Vid samma tid åker Ingemar och hans Barbro, Roland och Britt-Marie från Örebro. Vi ska vara tillsammans en vecka, ett sätt att träffa syskonen när vi nu bor på skilda orter i landet. Vi bor på Hotel Don Paco som ligger vid den lilla bukten Paca la vaca (kofoten). Från den lilla staden Arguineguin är det promenad-avstånd medan det är några km till den mer kända och hårt exploaterade Puerto Rico.

När övriga åker hem efter en vecka stannar Barbro o jag ytterligare en. Ett bekant par från Kalmar kommer då ner till ett hotell på andra sidan Puerto Rico. De ska spela golf, inte vi, men vi ska träffas ändå.

Det ska bli kul med syskonresan som vi gör varannat/vart tredje år. En bra grej är att vi slipper en massa diskussioner och tyckanden om val av restaurang när vi går ut för middag. Var o en av oss har varsin kväll att bestämma var vi ska äta. Men ibland kan sådana kvällar förstöra ens goda rykte. När vi var på Kreta och det var min kväll visste jag precis vart vi skulle. Jag hade inför resan pratat med kretensaren från Emmaboda, Dimitrios S., och bett om tips. Han tände till direkt och berättade att när han och Goldy just hade blivit kära i varann var de på nordvästra stranden på en halvö som ligger norr om Chania. Fick namnen på deras bekanta som drev resataurangen där. Filmen Zorba hade spelats in där sedan. Med taxi for vi dit, hittade med tveksamma chaffissars hjälp stället som var rätt öde. Knackade på, ut kommer två tonårstjejer som var barn till krogägaren. Kan vi äta här? Tvekande sa de ja, ordnade fram bestick och en stor kanna vin. Väntan blev lång, så hörde vi en moped susa iväg, det visade sig vara den ena tjejen som skulle köpa kött att grilla. Den andra tände grillen. Vinet smakade inte så gott och var nog starkt men vi hade inget att göra så.. Dom säger att jag skrattade o sjöng mycket i taxin hem. Och när övriga ville sitta på krog där vi bodde och ta en raki ville jag gå hem och lägga mig.

Slas i våra hjärtan

När jag tänker på Slas (Stig Claesson) och hans kluriga texter kommer jag ihåg denna. Tragisk för den handlar om begravning som nyss skett. Men så djupt positiv. En kvinna har dött och två män, en äldre och en yngre pratar om kvinnan.

"Jag minns henne trampande en symaskin. Hon sydde.
Jag minns ingen som sydde, sa Ekberg. Jag minns en som sytt. Det gällde en blommig klänning.
Vi har haft vårt begravningskalas. Du har begravt en kvinna och jag en.
Samma kvinna, frågade jag.
Gosse, sa Ekberg och satte upp sin vänstra hand och med sitt högra pekfinger räknade han vänstra handens fingrar.
Vi har begravt din mor. Sen har vi begravt hon som sydde. Sen hon som sade sig ha sytt. Sen hon som var skolkamrat med mig och sen kvinnan i den vilda vallmoklänningen.
Nu tror du kanske att vi begravt fem kvinnor. Det har vi inte.
Du var närvarande då man begrov en död kvinna. Det var bara den döda som begravdes."

Sid 112 i ”Slas” Stig Claessons ”Allt står i lågor”

På liknande sätt som Slas har beskrivit kan vi ju tala om alla människor. Vi har olika roller. Vi är olika gestalter för de alla som kan ha synpunkter.

Vad Slas var ska jag inte ens försöka prata om. Men den döde mannen är död.

Slas med längtan

En av mina stora författaridoler, Stig Claesson, dog häromdagen. Han var också en häftig målare. Slas, som ju var hans kända namn, hade en fenomenal förmåga att skriva om människor som allmänt uppfattades som obetydliga. De blev stora genom hans öga och penna. Framför allt kom etik och moral fram mycket synligt. Som tur var hann han skriva 80 böcker under sina 79 år. Jag har läst många men har mycket glädje kvar i de andra.

Jag måste hylla Slas genom en rad från hans bok "Vila du så diskar jag":

Han är en man som vet allt om kvinnor utom vart de tagit vägen. Bra formulering, tycker jag.

Mycket av det han skriver om handlar om hur det borde vara och hur det inte borde vara. Kanske är det längtan. Längtan bort och längtan till. Är det längtan allt handlar om? Vi människor verkar alltid vilja ha något mer hela tiden - något som inte finns. I alla fall inte utanför oss själva. Ta shoppinghysterin som exempel. Vi går ju på konsumtionsidén genom att reklamen ger oss bilder av tillfredställelse, självförtroende, bekräftelse bara vi köper den eller den produkten. Får vi alltid detta? Kanske en stund men knappt det. Vad ska vi göra åt detta? Ja, inte vet jag. Men ibland tror jag att det inte är så farligt att inte shoppa, att inte ha TV:n på. Visst, det blir tyst. Men då kan egna tankar få plats kanske. Eller låtsas att datorn eller mobilen har pajat och du inte kan chatta eller messa. För ibland slösar man sin energi. Prova en dag? Släpp kroppen och tankarna lös!

Har träffat en trollpacka, huuh....

Den gamla sanningen gäller, äpplet faller inte långt från päronträdet!

Till höger på vänstra bilden finns Mattias som är påskkärring tillsammans med kompisen Erik Romson. Så klart är Mattias dotter en trollkärring. Hon är kanonduktig och jobbade med ringar o snören, kunde sticka hål i riktiga mynt (vi kollade!) och göra dom hela igen. Undrar hur det gick till?

Barbro o jag var alltså i Halmstad för att hälsa på och lämna tillbaka Fridolf. Efter god mat och vin, en god natts sömn åkte vi tillbaka till Kalmar vid lunchtid och var hemma vid halvfyratiden. Tack Mattiasfamiljen för denna gång!

Ung turist i österled

Den unge turistens rapport från fredagen då han befann sig i Kalmar:

"I går kväll smög jag på Farfar och Barbro när de tittade på TV. Jag hade gått jättetyst i trappan men dom hade hört något för rätt som det var kom Farfar fram bakom hörnet vid källartrappan och fick se mig. Sen la jag mig igen och somnade vid halv tio. Jag sov länge nästa morgon, Barbro hade gått till jobbet och Farfar kom in och väckte mig klockan halv nio. Då sa jag, jag vill sova längre. Det fick jag men klockan nio hade Farfar väckt mig så vi kunde äta frukost. Jag fick müsli och mjölk och en smörgås och Farfar drack te till sina mackor. Jag lekte med de fem småbilarna som jag fick när jag kom, har garaget på stora mattan i vardagsrummet. Pappa ringde och frågade hur jag hade det som turist i Kalmar. Jag sa att det var bra. Jag fick inte prata med mamma eller Dagny för pappa ringde från sitt jobb. Sen hjälpte jag Farfar att dammsuga uppe, vi tog hallen, badrummet och Farfars o Barbros sovrum. Avloppet i nya handfatet läckte så en farbror Rörmokare skulle komma och laga den. Telefonen ringde igen och när Farfar pratat gav han telefonen till mig. Det var hans syster Ulla-Britt jag fick prata med. Sen fick jag se kort på Farfars syskon, det var Ulla-Britt och många bröder och mamma och pappa på en stor skylt i källaren. Källaren var stökig och ful. Vi gick upp och Farfar gjorde lunch som jag tyckte om. Maten hette Quesadilla och var som en stekt, vikt pannkaka med ost och ruccolasallad i. Farfar lovade att jag skulle få en till frukost. Efter maten kom Farbror Rörmokaren som hette Janne. Jag såg när han skruvade och kollade vattnet. Han sa hej till mig och frågade hur gammal jag var, jag visade honom fyra fingrar. Han hade ett barnbarn som också var fyra fingrar gammal. Jag såg när hans bil åkte som var vit med en bild med en vattenkran på. Farfar frågade om jag ville se Ölandsbron. Det ville jag. Farfar berättade att bron gick från Kalmar till en ö som heter Öland och därför heter bron Ölandsbron. När Farfar sa att från Öland går ju bron till Kalmar så den kunde ju heta Kalmarbron också. Då tyckte jag att jag skulle kalla den för Ölandsbron/Kalmarsbron. Det tyckte Farfar var ett bra namn. Vi åkte först ner under bron och gick ur bilen i blåsten (se bilden)och såg bron nerifrån och jag fick till och med ta på bron. Den är bamsestor och vi åkte på den ända till Öland. När vi åkt färdigt sa jag att den inte var så lång, jag har åkt på mycket längre broar. Tre saker skulle vi sen handla, ost, mjölk och grädde. Det gjorde vi på ICA Baronen. Vi köpte sånt där långt bröd också. Jag plockade upp alla sakerna till tanten i kassan med strecken mot mig och när Farfar betalade så plockade jag in sakerna i kassen. Utanför kassan finns det en bil som man får köra. Jag fick en peng och körde bilen. När vi var färdiga åkte vi in i Kvarholmen genom ett hål i den stora muren. Den stora kyrkan var stängd. Vi åkte igenom hålet en gång till och sen tankade vi bilen och åkte hem. Vi satte ut en ljuslykta som vi tänt ljuset i på trappan. Då skulle Barbro bli överraskad och känna sig välkommen hem. Det blev hon och glad. Så åt vi mat, jag fick tunnbrödsrulle och sen tittade jag på Bollibompa och gick upp till sängen, drack välling och Farfar läste om djuren i Noas ark. Farfar skulle sen äta mat med Barbro och se ett program på TV (På spåret) och jag låg och somnade snart. Godnatt!

Lång dags färd mot Kalmar.....

I natt snöade det något i Halmstad. Fridolf och jag sa hej då till resten av familjen som skulle till fritis och jobb. Linnea o Mattias hade gjort i ordning en väska med det viktiga och när Fridolf skulle klä på sig blev det visst fel! Kalsonger på huvudet. Klockan nio åkte vi iväg. 24 mil till Kalmar. Långt, men plötsligt var det bara 19, 16, 12 och med 10 mil hem var vi i Växjö där det skulle smaka med lunch. Få ställen var öppna före 11,30 men buffén på thairestaurangen blev bra. Fridolf åt riktigt mycket.

Sen i mera snörök den sista biten. Fridolf gäspade och frågade varför. Jag hann svara att det var för att vi inte hade fått så mycket frisk luft. Sen såg han ut som på bilden!

Vi packade ur. Fridolf tittade sig runt i huset, hälsade på Barbro på jobbet, handlade och åt mellanmål. Jo, slängt snöbollar har vi gjort och sett en hare.

Barbro jobbar länge så Fridolf har lovat att vara uppe till hon kommit hem vid sjutiden, det blir i pyamas.