När jag tänker på Slas (Stig Claesson) och hans kluriga texter kommer jag ihåg denna. Tragisk för den handlar om begravning som nyss skett. Men så djupt positiv. En kvinna har dött och två män, en äldre och en yngre pratar om kvinnan.
"Jag minns henne trampande en symaskin. Hon sydde.
Jag minns ingen som sydde, sa Ekberg. Jag minns en som sytt. Det gällde en blommig klänning.
Vi har haft vårt begravningskalas. Du har begravt en kvinna och jag en.
Samma kvinna, frågade jag.
Gosse, sa Ekberg och satte upp sin vänstra hand och med sitt högra pekfinger räknade han vänstra handens fingrar.
Vi har begravt din mor. Sen har vi begravt hon som sydde. Sen hon som sade sig ha sytt. Sen hon som var skolkamrat med mig och sen kvinnan i den vilda vallmoklänningen.
Nu tror du kanske att vi begravt fem kvinnor. Det har vi inte.
Du var närvarande då man begrov en död kvinna. Det var bara den döda som begravdes."
Sid 112 i ”Slas” Stig Claessons ”Allt står i lågor”
Jag minns ingen som sydde, sa Ekberg. Jag minns en som sytt. Det gällde en blommig klänning.
Vi har haft vårt begravningskalas. Du har begravt en kvinna och jag en.
Samma kvinna, frågade jag.
Gosse, sa Ekberg och satte upp sin vänstra hand och med sitt högra pekfinger räknade han vänstra handens fingrar.
Vi har begravt din mor. Sen har vi begravt hon som sydde. Sen hon som sade sig ha sytt. Sen hon som var skolkamrat med mig och sen kvinnan i den vilda vallmoklänningen.
Nu tror du kanske att vi begravt fem kvinnor. Det har vi inte.
Du var närvarande då man begrov en död kvinna. Det var bara den döda som begravdes."
Sid 112 i ”Slas” Stig Claessons ”Allt står i lågor”
På liknande sätt som Slas har beskrivit kan vi ju tala om alla människor. Vi har olika roller. Vi är olika gestalter för de alla som kan ha synpunkter.
Vad Slas var ska jag inte ens försöka prata om. Men den döde mannen är död.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar