Det var ju länge sedan jag skrev något här men jag skriver mycket annat. Har aktiverat mig med mina gamla uppletade anfäder och -mödrar. Det är bara så kul!!!
Det är ett detektivarbete.
Jag får ideligen nya släktingar.
Det är så intressant att gissa hur de hade det då.
Så grymt fattigt folk hade det. Det enda skyddsnät som då fanns var släktingar som ofta var lika fattiga. Detta gäller alla gamla tider, främst kanske under 1800-talet. Tack vare penicellinet (som räddade liv) och potatisen (som mildrade svälten) växte befolkningen så mycket att alla kunde inte livnära sig. Resultatet förutom svält och andra umbäranden blev emigrationen. Sverige hade en bofolkning på kanske 2,5 milj invånare och den totala emigrationen lär ha varit ungefär en miljon, främst till USA.
Den vänstra bilden föreställer snickaren Johan med familj på 1920-talet. Hustrun har dött.
Den högra visar ett arbetslag som bygger ett svinhus där en Axel (nr 2 fr höger) är släkting till mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar