Dalamaffian 23.e upplagan

Helgen före midsommar är vikt för en aktivitet i Dalamaffian, denna gång cykling på Österlen. När vi började med detta var alla i aktiv och arbetsintensiv ålder och enda möjligheten att alla åtta skulle kunna planera in en helg var att spika en årligen återkommande. Nu väntar vi på att de två sista (Ewa o Barbro)ska sluta att jobba.

Vad många tillfälligheter och kopplingar livet är fullt av. Ett exempel är hur Dalamaffian blev till: Jag flyttade från Mora till Mjölby för att starta Handelsbanken där. När jag för en kompis i Orsa berättade detta sa han att deras bästa kompis bodde just i Mjölby, de var från Falun/Borlänge. Jag lovade att hälsa på. När vi träffats frågade jag om det fanns andra dalkarlar o kullor i stan. Det visade sig att det fanns kopplingar till två andra par och så småningom fick vi för oss att göra en vandring tillsammans och bo i tält. Det var 1986. Sen har det bara fortsatt. För mig känns det viktigt med dom här träffarna även om vi träffar varann även vid andra tillfällen. Det är härliga människor och goa vänner. Kalmarförfattaren Tomas Arvidsson har skrivit detta som ett sätt att beskriva vänskap:

De öppnade en flaska ungt vin.
Det var av enkelt slag,
men fick en bouquet
av höstnatt och vänskap som aldrig skulle ha kunnat mogna fram i en vinkällare

Vi samlades på ett Bed & Breakfastställe (ett ombyggt svinhus) i Hammenhög i vilket Barbro o jag blev förtjusta förra året. Jag hade av bankkompisarna fått ett presentkort på en helg där när jag gick i pension. Fantastiskt smakfulla rum och bra men enkel frukost. När vi nu på fredag em samlats drack vi kaffe och promenerade sedan genom samhället Hammenhög till Weibulls plantskola, massor av blomster. Sen kom den dagens aktivitet, boule. Riktigt kul fast en av oss som det inte gick så bra för frågade då o då "blir det inte mat snart?" Barbro o jag hade med oss en god pastasallad som vi åt i frukostmatsalen, också den smakfullt ordnad. På stället bodde också två tjocka danska par som var medeltidsklädda och jobbade på ett jippo i Glimmingehus.

Cykling nästa dag, vi hade hyrt dem på stället. Närmaste stället Borrby låg fem km bort men vi tog småvägar i odlingslandskapet och det visade sig ta 1½ timme dit! Fikade nere vid havet. Det blåste en del men var skönt där.

I Borrby passerade vi en gatuskylt Prångaregatan. Vad är en prångare? Jo, enl googlesvar är det: "En prångare var ofta en kvinna med ansvar att avyttra fiskefångsten och skaffa pengar till huset". Efter en stunds cykling fick Urban punka. Cyklarna var försedda med verktygslådor av mycket låg standard. Inga ventilgummin, de fick B & B -ägaren kom med. Så var verktygen att kränga av däcken med av plast som vek sig! Slangen blev med gemensamma krafter ändå lagad så vi kunde fortsätta.

I god medvind cyklade vi till fiskelägena Skillinge (lunch) o Brantevik (glass). Gissar att det var en dryg mil sedan till Hammenhög via Glimmingehus. Det sluttade svagt uppför och motvind är inte alls lika roligt. B&B-ägaren kommenterade det med att vi var skämtande, skrattande och glada när vi åkte men märkvärdigt tysta när vi kom hem. Vi var faktiskt lite trötta och det var skönt att duscha, klä sig för aftonen och få se på EM-fotboll med Sverige. Matchen slutade lämpligt nog när vi skulle gå till reserverat bord på berömda Hammenhögs Gästgiveri. Deras specialitet var råka som två av oss åt med god aptit. De andras rätter var också goda försäkrades det.

Hemresedagen började med Glimmingehus, Fritiof Nilsson Piraten -beskrivna Tosterups slott och sedan var vi på världens minsta museum som tar åtta beökare samtidigt, så passande! Det är Hasse o Tage-museet i Tomelilla. En skön skapelse med mycken info om våra humana humorister. Lunch på Ingelstads Kalkon. De hade förvånansvärd bra mat och vilket ställe att handla delikatesser av olika slag.

Tack och adjö för denna gång!