Hopp

Så här skriver Lennart Sjögren om hoppet i sin senaste diktbok "Ur människovärlden" som nyss kom ut:

Hoppet

Det är slugare än en mened
och listigare än maktens hus
Det lever i jordskreden
Sin äreport har det i nederlagen
Det tänjer sig längre än lusten
Det går inte att hålla fast
annat än som förbrukat glitter

Och nog hoppas vi.

Blommor vill tro att det går att klara sig efter att ha tagit sig upp ur snön kan vi se på bilden.

Vi människor hoppas på allt. Att få jobbet. Ha någon att älska. Kunna resa till Medelhavet. Få pengarna att räcka till nästa lön. Bli älskad. Att barnen ska få det bra. Att inte bli lämnad ensam. Att få vara frisk. Att vinna en miljon på poker.

Hoppet är en positiv kraft, inte att lita på, men ger samma sorts värde som det är att planera en resa. Det är inte bara resan som är härlig, förberedelsen och planeringen ger egen glädje.

Var på Jan Lundgren-kväll på Jazzklubben. En härlig jazzkväll med Barbro o vänner där Lundgren spelade tillsammans med fya unga jazzmusiker och en dito sångerska. Den blivande jazzeliten i Sverige.

Ett tips: Köp Lundgrens "Magnum Mysterium" där han arrangerat och på piano spelar till körmusik. Mycket bra.

Har spelat golf idag, halva tiden i strålande solsken! Sen lite moln och mycket vind. Men jag fick min motion och är glad för det.

Jag är ju kisteman (kassör) i den gamla föreningen Sancte Christophers Gille. Revisorerna ringde nyss och påstod att de arbetat hårt i två dagar för att göra revisionsjobbet. Nu var det klart så jag kan få godkänt av stämman den 15 mars. Tur man begriper att de ljuger.

Lite jobb och mycket nöje. Det passar mig bra.

Jan L spelar i kväll, i Kalmar.


Det är tio dagar sen jag skrev här, har alltså inte mycket att skriva om. Eller kan det vara det att jag inte vill skriva om allt..


Jag hade bestämt mig för att en dag vid fint väder klippa ner äppelträden. Det blir ju en massa skott varje år. Hade tagit fram sekatören men då kom regnet. Vilken tur! Nu måste jag ju vara inne, kan blogga, kan släktforska och kanske läsa lite. Bland annat har jag lovat korrekturläsa en romantext som en bekant iransk kvinna har skrivit. Svenskan är ett svårt språk vilket märks mera tydligt i text. I kväll får jag dock inte stanna inne för vi ska tillsammans med andra gå på Kalmar Jazzklubb som nu gästas av den eminente pianisten Jan Lundgren med musikkompisar.

I förrgår kväll hade jag Sancte Christopher Gilles råd på rådsmöte inkl. en middag. Tyckte själv det blev rätt bra matkombination:
En Sommardrink med hallon och stjärnanis mm (för här är det sommargrönt gräs utanför)
Förrätten var Paté Bandera. Det var till åminnelse av min o Linas mexicoresa. Där drack jag en Tequila bandera, det var tre glas i Mexicos flaggas färger; Röd tomatjuice, vit Tequila, grön limejuice. Patén hos mig åtföljdes av röd krusbärschutney (egna bär!), vit creme fraicheröra med diverse smaksättning och det gröna var en cornichon (grön liten gurka).
Som varmrätt Baconlindad kycklingfilé med stekta cocktailtomater o potatis med senapsvinägrett. Och som efterrätt blev det en sak som jag själv tycker om och har använt flera gånger; Saffraninkokta päronhalvor med smaksättning även av stjärnanis, socker och kanel. På det blev det en masa viktiga beslut tagna.
Igår spelade jag golf med två andra gubbar. Tänk att det kan vara både möjligt och kul att spela i januari i Sverige!
Få se när bloggen forsätter....

Bad i salta, höga vågor igen..

Lördagskväll den 9 februari flyger Barbro o jag till Gran Canaria från den numera kommunägda Kalmar Airport. Det är stor lyx att få åka från hemmaflygplatsen. Vid samma tid åker Ingemar och hans Barbro, Roland och Britt-Marie från Örebro. Vi ska vara tillsammans en vecka, ett sätt att träffa syskonen när vi nu bor på skilda orter i landet. Vi bor på Hotel Don Paco som ligger vid den lilla bukten Paca la vaca (kofoten). Från den lilla staden Arguineguin är det promenad-avstånd medan det är några km till den mer kända och hårt exploaterade Puerto Rico.

När övriga åker hem efter en vecka stannar Barbro o jag ytterligare en. Ett bekant par från Kalmar kommer då ner till ett hotell på andra sidan Puerto Rico. De ska spela golf, inte vi, men vi ska träffas ändå.

Det ska bli kul med syskonresan som vi gör varannat/vart tredje år. En bra grej är att vi slipper en massa diskussioner och tyckanden om val av restaurang när vi går ut för middag. Var o en av oss har varsin kväll att bestämma var vi ska äta. Men ibland kan sådana kvällar förstöra ens goda rykte. När vi var på Kreta och det var min kväll visste jag precis vart vi skulle. Jag hade inför resan pratat med kretensaren från Emmaboda, Dimitrios S., och bett om tips. Han tände till direkt och berättade att när han och Goldy just hade blivit kära i varann var de på nordvästra stranden på en halvö som ligger norr om Chania. Fick namnen på deras bekanta som drev resataurangen där. Filmen Zorba hade spelats in där sedan. Med taxi for vi dit, hittade med tveksamma chaffissars hjälp stället som var rätt öde. Knackade på, ut kommer två tonårstjejer som var barn till krogägaren. Kan vi äta här? Tvekande sa de ja, ordnade fram bestick och en stor kanna vin. Väntan blev lång, så hörde vi en moped susa iväg, det visade sig vara den ena tjejen som skulle köpa kött att grilla. Den andra tände grillen. Vinet smakade inte så gott och var nog starkt men vi hade inget att göra så.. Dom säger att jag skrattade o sjöng mycket i taxin hem. Och när övriga ville sitta på krog där vi bodde och ta en raki ville jag gå hem och lägga mig.

Slas i våra hjärtan

När jag tänker på Slas (Stig Claesson) och hans kluriga texter kommer jag ihåg denna. Tragisk för den handlar om begravning som nyss skett. Men så djupt positiv. En kvinna har dött och två män, en äldre och en yngre pratar om kvinnan.

"Jag minns henne trampande en symaskin. Hon sydde.
Jag minns ingen som sydde, sa Ekberg. Jag minns en som sytt. Det gällde en blommig klänning.
Vi har haft vårt begravningskalas. Du har begravt en kvinna och jag en.
Samma kvinna, frågade jag.
Gosse, sa Ekberg och satte upp sin vänstra hand och med sitt högra pekfinger räknade han vänstra handens fingrar.
Vi har begravt din mor. Sen har vi begravt hon som sydde. Sen hon som sade sig ha sytt. Sen hon som var skolkamrat med mig och sen kvinnan i den vilda vallmoklänningen.
Nu tror du kanske att vi begravt fem kvinnor. Det har vi inte.
Du var närvarande då man begrov en död kvinna. Det var bara den döda som begravdes."

Sid 112 i ”Slas” Stig Claessons ”Allt står i lågor”

På liknande sätt som Slas har beskrivit kan vi ju tala om alla människor. Vi har olika roller. Vi är olika gestalter för de alla som kan ha synpunkter.

Vad Slas var ska jag inte ens försöka prata om. Men den döde mannen är död.

Slas med längtan

En av mina stora författaridoler, Stig Claesson, dog häromdagen. Han var också en häftig målare. Slas, som ju var hans kända namn, hade en fenomenal förmåga att skriva om människor som allmänt uppfattades som obetydliga. De blev stora genom hans öga och penna. Framför allt kom etik och moral fram mycket synligt. Som tur var hann han skriva 80 böcker under sina 79 år. Jag har läst många men har mycket glädje kvar i de andra.

Jag måste hylla Slas genom en rad från hans bok "Vila du så diskar jag":

Han är en man som vet allt om kvinnor utom vart de tagit vägen. Bra formulering, tycker jag.

Mycket av det han skriver om handlar om hur det borde vara och hur det inte borde vara. Kanske är det längtan. Längtan bort och längtan till. Är det längtan allt handlar om? Vi människor verkar alltid vilja ha något mer hela tiden - något som inte finns. I alla fall inte utanför oss själva. Ta shoppinghysterin som exempel. Vi går ju på konsumtionsidén genom att reklamen ger oss bilder av tillfredställelse, självförtroende, bekräftelse bara vi köper den eller den produkten. Får vi alltid detta? Kanske en stund men knappt det. Vad ska vi göra åt detta? Ja, inte vet jag. Men ibland tror jag att det inte är så farligt att inte shoppa, att inte ha TV:n på. Visst, det blir tyst. Men då kan egna tankar få plats kanske. Eller låtsas att datorn eller mobilen har pajat och du inte kan chatta eller messa. För ibland slösar man sin energi. Prova en dag? Släpp kroppen och tankarna lös!

Har träffat en trollpacka, huuh....

Den gamla sanningen gäller, äpplet faller inte långt från päronträdet!

Till höger på vänstra bilden finns Mattias som är påskkärring tillsammans med kompisen Erik Romson. Så klart är Mattias dotter en trollkärring. Hon är kanonduktig och jobbade med ringar o snören, kunde sticka hål i riktiga mynt (vi kollade!) och göra dom hela igen. Undrar hur det gick till?

Barbro o jag var alltså i Halmstad för att hälsa på och lämna tillbaka Fridolf. Efter god mat och vin, en god natts sömn åkte vi tillbaka till Kalmar vid lunchtid och var hemma vid halvfyratiden. Tack Mattiasfamiljen för denna gång!

Ung turist i österled

Den unge turistens rapport från fredagen då han befann sig i Kalmar:

"I går kväll smög jag på Farfar och Barbro när de tittade på TV. Jag hade gått jättetyst i trappan men dom hade hört något för rätt som det var kom Farfar fram bakom hörnet vid källartrappan och fick se mig. Sen la jag mig igen och somnade vid halv tio. Jag sov länge nästa morgon, Barbro hade gått till jobbet och Farfar kom in och väckte mig klockan halv nio. Då sa jag, jag vill sova längre. Det fick jag men klockan nio hade Farfar väckt mig så vi kunde äta frukost. Jag fick müsli och mjölk och en smörgås och Farfar drack te till sina mackor. Jag lekte med de fem småbilarna som jag fick när jag kom, har garaget på stora mattan i vardagsrummet. Pappa ringde och frågade hur jag hade det som turist i Kalmar. Jag sa att det var bra. Jag fick inte prata med mamma eller Dagny för pappa ringde från sitt jobb. Sen hjälpte jag Farfar att dammsuga uppe, vi tog hallen, badrummet och Farfars o Barbros sovrum. Avloppet i nya handfatet läckte så en farbror Rörmokare skulle komma och laga den. Telefonen ringde igen och när Farfar pratat gav han telefonen till mig. Det var hans syster Ulla-Britt jag fick prata med. Sen fick jag se kort på Farfars syskon, det var Ulla-Britt och många bröder och mamma och pappa på en stor skylt i källaren. Källaren var stökig och ful. Vi gick upp och Farfar gjorde lunch som jag tyckte om. Maten hette Quesadilla och var som en stekt, vikt pannkaka med ost och ruccolasallad i. Farfar lovade att jag skulle få en till frukost. Efter maten kom Farbror Rörmokaren som hette Janne. Jag såg när han skruvade och kollade vattnet. Han sa hej till mig och frågade hur gammal jag var, jag visade honom fyra fingrar. Han hade ett barnbarn som också var fyra fingrar gammal. Jag såg när hans bil åkte som var vit med en bild med en vattenkran på. Farfar frågade om jag ville se Ölandsbron. Det ville jag. Farfar berättade att bron gick från Kalmar till en ö som heter Öland och därför heter bron Ölandsbron. När Farfar sa att från Öland går ju bron till Kalmar så den kunde ju heta Kalmarbron också. Då tyckte jag att jag skulle kalla den för Ölandsbron/Kalmarsbron. Det tyckte Farfar var ett bra namn. Vi åkte först ner under bron och gick ur bilen i blåsten (se bilden)och såg bron nerifrån och jag fick till och med ta på bron. Den är bamsestor och vi åkte på den ända till Öland. När vi åkt färdigt sa jag att den inte var så lång, jag har åkt på mycket längre broar. Tre saker skulle vi sen handla, ost, mjölk och grädde. Det gjorde vi på ICA Baronen. Vi köpte sånt där långt bröd också. Jag plockade upp alla sakerna till tanten i kassan med strecken mot mig och när Farfar betalade så plockade jag in sakerna i kassen. Utanför kassan finns det en bil som man får köra. Jag fick en peng och körde bilen. När vi var färdiga åkte vi in i Kvarholmen genom ett hål i den stora muren. Den stora kyrkan var stängd. Vi åkte igenom hålet en gång till och sen tankade vi bilen och åkte hem. Vi satte ut en ljuslykta som vi tänt ljuset i på trappan. Då skulle Barbro bli överraskad och känna sig välkommen hem. Det blev hon och glad. Så åt vi mat, jag fick tunnbrödsrulle och sen tittade jag på Bollibompa och gick upp till sängen, drack välling och Farfar läste om djuren i Noas ark. Farfar skulle sen äta mat med Barbro och se ett program på TV (På spåret) och jag låg och somnade snart. Godnatt!

Lång dags färd mot Kalmar.....

I natt snöade det något i Halmstad. Fridolf och jag sa hej då till resten av familjen som skulle till fritis och jobb. Linnea o Mattias hade gjort i ordning en väska med det viktiga och när Fridolf skulle klä på sig blev det visst fel! Kalsonger på huvudet. Klockan nio åkte vi iväg. 24 mil till Kalmar. Långt, men plötsligt var det bara 19, 16, 12 och med 10 mil hem var vi i Växjö där det skulle smaka med lunch. Få ställen var öppna före 11,30 men buffén på thairestaurangen blev bra. Fridolf åt riktigt mycket.

Sen i mera snörök den sista biten. Fridolf gäspade och frågade varför. Jag hann svara att det var för att vi inte hade fått så mycket frisk luft. Sen såg han ut som på bilden!

Vi packade ur. Fridolf tittade sig runt i huset, hälsade på Barbro på jobbet, handlade och åt mellanmål. Jo, slängt snöbollar har vi gjort och sett en hare.

Barbro jobbar länge så Fridolf har lovat att vara uppe till hon kommit hem vid sjutiden, det blir i pyamas.

Farfar ska ut på äventyr...

Från Kalmarsund till Kattegatt ska jag imorgon för att resa vägen tillbaka med Fridolf som jag får låna några dagar. Till helgen kommer han tillbaka till sin familj igen, då även med Barbro som förut inte sett Halmstadhuset. Ses snart Fridolf!