Norrut i Nya Zealand

Norrut. Stannar här o var för att kolla utsikter, köpa glass, är + 25-30, fika, luncha och överallt finns trevligt folk att prata med. Nu vet jag t ex att antalet får på några år gått ner från 80 milj. st till 65 milj. för att all plan mark nu går till nöt- o mjölkproduktion. Onödig kunskap, jovisst.
Första natten hyrde vi rum i Wellsford, gick för att äta o tog en annan väg "hem". Vi fick gå tillbaka Norrut. stannar här o var för att kolla utsiker, köpa glass ((det är +25-30),fika, luncha, o överallt finns trevligt folk att prata med. första natten bokade vi på ett motell, gick in till byn för att äta, tog annan väg hem men den gick inte åt det håll vi trodde så vi fick gå tillbaka två km för vi var på väg åt fel håll! Motion är förstås bra. Otroligt vackert är det för ögat överallt. Åkte nordostkusten upp, färjade några gånger. Sett ursprungsfolket maoris hembygdsgårdar. Maoris är idag garanterade viss andel av deras riksdagsplatser. Troligen är de dock inte i översta klassen som helhet. Om fetma är klassbetingat gäller det här. Åkte till den nordligaste spetsen, Cape Reinga, som ligger högt med sitt viktiga fyrtorn. Maoriernas gamla tro berättar att när en maori ska dö går de (eller själen) norrut till Cape Reinga, de går ner vid det stora trädet som finns där, via rötterna, ut till de yttre öarna "De tre kungarna" där de för sista gången vänder sig mot Nya Zealand och sedan fortsätter till platsen där deras fäder finns och varifrån de själva kommit en gång. En vacker tro!
Vi har lyckligen träffat några Bed and breakfast-damer, de är värda en egen symfoni. Västkusten upp de sista 14 milen består av 90-miles beach där man med bil på stranden kan ta sig hela vägen - om det inte nyss varit flod för då fastnar man. En kvinna hade tipsat oss om ett B&B-ställe där. Vi åkte tio km på grusvägen utan bebyggelse, fann stranden o h var ute på den förstås. Kunde sen hitta stället ensligt mellan dyner. Gabriella levde där med höns (för frukostäggen), kor o så hästar för strandridning. Hon hade en frisk arm, hade råkat ut för en mc-olycka som tonåring. En härlig människa. Nästa natt, i Kohukohu, bodde vi hos målarinnan Louisa. Hon målade vackert och var känd. via utställningar. Rummet vi hyrde bestod av en himmelssäng med en vidunderlig utsikt över en havsvik och hade ett badkar med lejontassar på ett podium i samma rum! Dessutom toa o bide i rummet med full insyn om man inte flyttade fram några draperier. Om jag lyckats med att få med foton skulle ett med B i badet bortom himmelssängen platsat.
Har sett de mäktiga kaoriträden, sparade i några nationalparker efter att européerna huggit bort otroliga volymer för virkets i kådans skull. Såg en med fem m tjocklek, sexton m i omkrets o femtio m i höjd, utan grenar förrän högst upp. Vilken volym virke!
Så såg vi maorihantverk av hög klass, gjorda av dessa träd.
Nu dags för sängen, i Helenville.
Sune o Barbro