Dalamaffian 23.e upplagan

Helgen före midsommar är vikt för en aktivitet i Dalamaffian, denna gång cykling på Österlen. När vi började med detta var alla i aktiv och arbetsintensiv ålder och enda möjligheten att alla åtta skulle kunna planera in en helg var att spika en årligen återkommande. Nu väntar vi på att de två sista (Ewa o Barbro)ska sluta att jobba.

Vad många tillfälligheter och kopplingar livet är fullt av. Ett exempel är hur Dalamaffian blev till: Jag flyttade från Mora till Mjölby för att starta Handelsbanken där. När jag för en kompis i Orsa berättade detta sa han att deras bästa kompis bodde just i Mjölby, de var från Falun/Borlänge. Jag lovade att hälsa på. När vi träffats frågade jag om det fanns andra dalkarlar o kullor i stan. Det visade sig att det fanns kopplingar till två andra par och så småningom fick vi för oss att göra en vandring tillsammans och bo i tält. Det var 1986. Sen har det bara fortsatt. För mig känns det viktigt med dom här träffarna även om vi träffar varann även vid andra tillfällen. Det är härliga människor och goa vänner. Kalmarförfattaren Tomas Arvidsson har skrivit detta som ett sätt att beskriva vänskap:

De öppnade en flaska ungt vin.
Det var av enkelt slag,
men fick en bouquet
av höstnatt och vänskap som aldrig skulle ha kunnat mogna fram i en vinkällare

Vi samlades på ett Bed & Breakfastställe (ett ombyggt svinhus) i Hammenhög i vilket Barbro o jag blev förtjusta förra året. Jag hade av bankkompisarna fått ett presentkort på en helg där när jag gick i pension. Fantastiskt smakfulla rum och bra men enkel frukost. När vi nu på fredag em samlats drack vi kaffe och promenerade sedan genom samhället Hammenhög till Weibulls plantskola, massor av blomster. Sen kom den dagens aktivitet, boule. Riktigt kul fast en av oss som det inte gick så bra för frågade då o då "blir det inte mat snart?" Barbro o jag hade med oss en god pastasallad som vi åt i frukostmatsalen, också den smakfullt ordnad. På stället bodde också två tjocka danska par som var medeltidsklädda och jobbade på ett jippo i Glimmingehus.

Cykling nästa dag, vi hade hyrt dem på stället. Närmaste stället Borrby låg fem km bort men vi tog småvägar i odlingslandskapet och det visade sig ta 1½ timme dit! Fikade nere vid havet. Det blåste en del men var skönt där.

I Borrby passerade vi en gatuskylt Prångaregatan. Vad är en prångare? Jo, enl googlesvar är det: "En prångare var ofta en kvinna med ansvar att avyttra fiskefångsten och skaffa pengar till huset". Efter en stunds cykling fick Urban punka. Cyklarna var försedda med verktygslådor av mycket låg standard. Inga ventilgummin, de fick B & B -ägaren kom med. Så var verktygen att kränga av däcken med av plast som vek sig! Slangen blev med gemensamma krafter ändå lagad så vi kunde fortsätta.

I god medvind cyklade vi till fiskelägena Skillinge (lunch) o Brantevik (glass). Gissar att det var en dryg mil sedan till Hammenhög via Glimmingehus. Det sluttade svagt uppför och motvind är inte alls lika roligt. B&B-ägaren kommenterade det med att vi var skämtande, skrattande och glada när vi åkte men märkvärdigt tysta när vi kom hem. Vi var faktiskt lite trötta och det var skönt att duscha, klä sig för aftonen och få se på EM-fotboll med Sverige. Matchen slutade lämpligt nog när vi skulle gå till reserverat bord på berömda Hammenhögs Gästgiveri. Deras specialitet var råka som två av oss åt med god aptit. De andras rätter var också goda försäkrades det.

Hemresedagen började med Glimmingehus, Fritiof Nilsson Piraten -beskrivna Tosterups slott och sedan var vi på världens minsta museum som tar åtta beökare samtidigt, så passande! Det är Hasse o Tage-museet i Tomelilla. En skön skapelse med mycken info om våra humana humorister. Lunch på Ingelstads Kalkon. De hade förvånansvärd bra mat och vilket ställe att handla delikatesser av olika slag.

Tack och adjö för denna gång!

Traditionell midsommar

De flesta firar nog midsommar lika år från år. Det gör vi också. Vi har förmånen att få vara hos närmsta vännerna Mårtenssons. Gunn (hon i mitten) är gift med Anders som tillsammans med syster och mamma äger ett fritidshus vid en sjö i Smålands inland. Vi ställer dit vår husbil och ett annat kompispar bor med oss. Stugan är full med boende i alla vrår. Det gör inget för alla är mest ute. Vi tvättar och rakar (somliga) oss ute vid bryggan oavsett väder. Det bara hör till och så kan det vara när alla känner och uppskattar varann så att nakenheten inte stör någon.

Maten är midsommartid ett särskilt kapitel. Vädret ser bra ut, vi äter ute! Dukar, börjar äta och då kommer regnet, in med allt. Det var väl inte så förr? Mycken mat och god mat. Det är knytis så några har gjort sillinläggningar, Margit (Anders mamma) gör köttbullarna, någon har gjort små kroppkakor, etc. Potatisen ansas av dessa glada skönheter som sitter på drottningens trappa. Trappstegen har tidigare funnits vid Solliden men bytts ut där. Till denna potatistradtion hör tre flädersaft/gingroggar!

Till varje år hör något projekt. Det är mycket som behöver göras. I år var det byte av bryggans alla plankor + att lyfta upp huset som sjunkit. Förra året las matjord ut och besåddes och året före utglesades en stor björk som skymde del av sjöutsikten.

Vi har en härlig tradition i nära vänners otvungna sällskap. Men allt är inte trevligt. Vi spelar alltid plump på midsommarnatten. Ett kortspel där man ska begära stick och måste ta exakt det antal man sagt, annars får man en plump. Det är 20 givar, 10 - 1 kort samt 1 - 10 kort. Man kan alltså förlora ett och annat men Bosse och jag spelade ihop och fick 14 plumpar. Ingen kan slå det!!

Vänner, barnbarn, golf och Istambul

En kompisfamilj med fyra barn är härliga. De har alltid hemmet öppet för Rotarys utbytesstudenter och paret hänger gärna med på en enkel promenad på allvaret med smörgås och kaffe. Det gör dom trots att de verkligen har ont om tid p g a krävande jobb. Många andra "orkar" inte ta sig för något.

Dessutom är de duktiga och intresserade av att laga mat (det gäller i viss mån även barnen) och har ofta gäster hemma.

Tredjebarnet tar här studenten och vid en trädgårdsfest i hemmet åt jag på nytt god mat i trevligt sällskap. Denna gång fick jag prata en del med mormor som är still going strong. Studentens storasyster höll ett mycket bra och kärleksfullt tal.

Jag vill träffa barnbarnen som ju har sommarlov nu. I allafall 8-åriga Dagny. När jag pratade med henne häromdagen berättade hon om att hon några dagar gick på friidrottsskola och fick springa 60 meter, kasta spjut och hoppa höjd. Hon tyckte det var kul. Pratade senare med Mattias för att se om han kunde skjutsa de två äldsta häråt (halvägs?) för mig att hämta och ha dom här några dagar. Sova i husbilen på Öland kanske och gå på Ölands Djurpark. Mattias tyckte att det var en bra idé men det får bli senare för Dagny och Fridolf går nästa vecka på simskola och det känns fel att avbryta det vilket jag håller med om. Jag får vänta någon vecka.

I morgon är det golfmatch i gänget ISAB:n som består av IngerSuneAnita samt fem personer med B som begynnelsebokstav! Det kan väl inte vara många grupper om åtta personer där fem har samma initial? Namnen är BarbroBjörnBengtBibiBjörn. Vi ska spela i Kalmar, blå bana, och jag tror jag ska vinna! Rapport kommer.

Jag har bokat en resa med historisk guide till Istambul. Berättade det för Ulla-Britt som är mycket förtjust i staden och har varit där några gånger. Hon hakade på så den 10 oktober är vi där, ska bli spännande. Där finns mycken historia, många människor, många dofter...

Top rank

Det finns olika nivåer på det mesta. När det gäller mat och dryck kan man förstås inte allmänt diskutera vad som är godast t ex. Det är ju högst personligt och i stor utsträckning beroende på tillfället. Då vägs in vilket sällskapet är, i vilken sinnesstämning jag själv är, om jag är hungrig, hur miljön där jag är ser ut. Då kan en hot dog i skogen vara överlägsen, då kan flädersaften du nyss gjort av egenplockade fläderblommor slå det mesta.

Men....

Barbro och jag hade tillfälle att på vår bemärkelsedag den sjätte juni, som ju också är Sveriges dag, få bo och äta middag på Karin Franssons Hotell Borgholm. Hon är ju väl känd för många som tycker om mat och matlagning, bl a genom radioprogrammet Meny (som görs i Kalmar). Det skapar förväntningar.

Vi fick en kanonhelg i högsommarväder och passade på att spela golf på Saxnäs på vägen upp och på Ekerum (Långe Erik) på vägen hem. Två nätter i mycket fräscht rum. Hotellet är ju nybyggt för tre år sedan då den tragiska branden tog det gamla hotellet. På ankomstdagen var vi för ovanlighetens skull ute och kollade affärer. Jag ville ha ett par byxor och kom hem med såna samt en kavaj, dessutom med en grann slips som Barbro gav mig i present. Och Barbro har nu ett fint silverhalsband med smycke och örhängen. I hamnen mötte vi ett par. Kvinnan visade att hon kände igen mig och jag närmade mig henne utan att kunna placera henne. Det var en av dem Lina och jag turistade med i Mexico, Kerstin från Karlskrona!

Dagen efter gick vi den vackra vägen upp mot slottsruinen och såg en mängd veteranbilar och motorcyklar. Vidare bort och ner till Sollidens park och till prins Carl Philips fotografiska utställning. Inte visste vi att han hade sådana talanger! Åter till slottet som hade kroppkakor vid veteranbilsutställningen. Tillbaka till Borgholm blev vi lite nostalgiska och satte oss på en bänk där vi en gång var helt nya för varandra. Visst glömmer jag en del men det finns saker som jag mycket väl och gärna minns. Så det så!

Villakvarteren i Borgholm i närheten av vattnet består av fina, romantiska, hundraåriga, i varierande grad rustade rikemanshus. Det är härligt att en varm och solig morgon vandra i dess tystnad där bara fåglar o humlor stör söndagsmorgonfriden.

Men det var om matupplevelsen jag skulle berätta. Att när man har höga förväntningar blir inte utfallet alltid så bra som man önskar.

Vi båda blev överraskade och mycket nöjda. Till att börja med baseras Karins matlagning mycket på närproducerat. Bilden ovan visar en del av hennes kryddträdgård. Helt fantastisk och dessutom kan gästerna sitta med sin frukost där vilket vi förstås gjorde.

Hotellet/Krogen kallas "Mötesplats för finsmakare" Båda middagarna fick vi följdaktligen Karins finsmakarmeny. Men innan menyn kom in bjöds vi på ett gott glas vin passande till en liten asiette med sma smakbitar varav mycket kom från kryddträdgården. Till förrätt, huvudrätt och dessert kom sommelieren in med mycket bra passande vin och berättade om vinet. Proffsigt.

Maten då?

En förrätt: Kumminhalstrad gös med färska rödbetor, fänkålshollandaise och spindelkrabbfrikadell

En varmrätt: Lammsadel, glaserad med färska örter och ölandshonung, kryddig lammsky samt myntakryddat zucchinimos och randig potatisterrine.

En dessert: Manjari-chokladkräm i kopp med päronkaramell, vit choklad- och lakritsglass, krispig macadamiaflarn samt vinkokt päron.

Vilka beskrivningar men framför allt så utomordentligt vällagat och välkomponerat!!

Jag fick en höjdarhelg tillsammans med min Barbro.

Datorhaveri och visst påverkas man....

Den 26:e maj fick jag inte igång datorn. Skärmen funkade. Strömmen gick fram men inget jag gjorde fick liv i min burk. Det första jag tänkte på var vilka filer har jag hanterat, ändrat, lagt till sedan min senaste säkerhetskopiering. Kanske var det fem veckor sedan. Ett antal foton förstås. Synd men det går ju att klara sig utan dem. Jag kan t o m ta nya lika bra bilder. Men jag hade fått låna en stor släkttavla om Barbros släkt som jag många kvällar knappat in namn från till programmet Disgen. Kopiering skulle jag göra när allt var färdigt. Det var jag inte, bara nästan. Typiskt.

Dagen efter hade jag möte i en förening där jag är kassör. Kunde inte redovisa som jag brukade då jag bara har tillgång till plusgiro över nätet. Banken där en del av pengarna finns var lättare just för mig som har Barbro på banken. Nästa dags möte i en annan förening där jag är sekreterare fick jag tala om att det inte kommer att bli protokoll utsända dagen efter vilket jag brukar göra annars. Då kan man fortfarande klara ut vad jag har skrivet i minnesanteckningarna.

Att inte få tillgång hemma till eposten kändes också ovant. Och att framför sig ha dagars arbete och problem med att lägga in alla program på nytt och att få säkerhetskopierade filer att verkligen komma in rätt. Och att inte kunna betala sina räkningar. Och inte ha tillgång till allt jag idag använder nätet till. Usch, usch...

Fick kontakt med en duktig datakille som lovade att se vad som gick att göra. Snart nog kom han fram till trolig hårddiskkrasch för den gick inte att öppna i en annan dator heller men han skulle kolla noga först. Misstänkte sedan internt strömfel och fick av leverantören ett nytt moderkort. Så, 10 juni, berättade han att det var rätt att prova med ett nytt o helt moderkort. Alla filer finns!!

Vad kan jag nu lära sig av detta? Lev upp till ambitionen att säkerhetskopiera oftare. Så har jag skaffat een extern hårddisk för att lättare kopiera över filer. Dessutom gick det förvånansvärt bra att vara utan dator en tid. Läste lite mer, städade lite mer och rensade någon rabatt mer..

Garpens fyr

Jag slutade på banken i Emmaboda i juni 2006 men när Uffe fyllde 60 fick jag vara med. Uffe gjode då allvar av en tidigare tanke, att ta ut bankkompisarna till fyren utanför Bergkvara söder om Kalmarsund. Jag hade tur och fick skjuts av Maggan o Bigge från Färjestaden. Samling i Torsås och vi blev sedan hämtade i båt vid hamnen i Bergkvara av mannen i paret som driver Mat & Logi därute.

Efter en promenad runt ön -det gick snabbt- gick några av oss de många trappstegen upp för fyren. Intressant, för där hade äldre utrustning sparats så vi kunde förstå något av hur det var att sköta en sån uppgift åren om.

Middag serverades till medhavda drycker och det blev en alldeles fantastisk kväll med hemfärd efter en vacker solnedgång men innan mörkret gjorde båtfärden för hasardbetonad.

Gör gärna ett besök där när ni är på detta hållet.