![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmR58unyRMwCK7k8oL_tuQTgGp3tGuEPjN1ZwZRT2I-8uwjnBAwMq_zNdYV7qSDK-9ORcfyw_cAqw2f3WhP-sFG30ksZ_dVDrYuL7Oj3xdarzlJ6Hj_6lFrdqbhN-SPwNzagQ9clxS2UzL/s320/Sv401129+Hela+25%C3%A5rsg%C3%A4nget+2006.jpg)
Vi är ett gäng utflyttade dalfolk som nyss träffades för en födelsedag. Varje år helgen före midsommar är helig för då träffas vi och gör någon aktivitet tillsammans. Paddlar, vandra, cyklar eller något annat. Det är Barbros o min tur att arrangera Dalamaffians aktivitet till sommaren. Vi vet precis vad som ska hända men det vet inte de andra! Det är mycket goa vänner vi har där. Bl a ingår bildens herrar, som trots bilden är de högst heterosexuella personerna Janne och Janne.
På tåget träffade jag häromdagen en företagskontakt, en kvinna på 55 år. Hon och en kompis sedan 20-årsåldern var på väg till Helsingör. Det gjorde de alltid runt Lucia. De handlade blommor, lite dricka, teer, ostar m m och lade allt handlat i förvaringsbox vid stationen. Sen gick de till en kro och åt och drack gott innan de på kvällen åkte hem igen. Varje år såg de fram mot att göra denna tur, utan sina män.
En av Dalamaffian-vännerna, Vivi-Ann, träffar varje år i december sina syskon som är utspridda över landet. De firar inte jul tillsammans men de gör julgrejer medan de träffas över en helg.
(Bilden till höger: Storm Cup)
Vi flyttade från Mora 1992. Sedan Stefan var i 10-årsåldern (och han är 41 nu) har jag och så småningom Barbro träffat ett gäng som bl a består av klassföräldrar. Klasspappan och klassmamman var verkligen omtyckta för alla aktiviteter de initierade. Sedan klasspappan fyllde 40 år (66 nu) har vi träffats varje år i Mora. Start i Morkarlby Bygdegård med cyklar. Lagindelning, tävlingsregler, uppgifter att lösa till dess alla samlats på hemligt plats vi till dess ska ha klurat ut. Där äts medhavd mat som grillas. Det finns även en del förfriskningar i ryggsäckarna.
Passar nu något av mina citat?
Jag tar detta som bara nästan passar sådan vänskap:
Hon lyssnade gärna till mina ord och under dessa stunder föddes den ömsesidiga vänskapens känslor, som ofta blir ett atrium, en förgård till kärlekens varma gemak.
/Detta sade (i ”Skandiska erulfolkets vandringssaga” av Eug. Hemberg) Torulf, berättaren, om Hrodomara, som blir hans hustru. Erulerna eller herulerna som är en vanligare beteckning för det mytiska folk som sagts komma från södra Sverige och vandrade ner till Centraleuropa. Bl a var herulerna kända för att vara starka krigare i den romerska försvarsmakten några hundra år efter vår tideräknings början/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar