Nu är glada julen slut, slut, slut....

Barbro cyklade till jobbet, så ovant. Hon gladde sig åt att ha haft fyra lediga dagar, ska bara jobba två och är sen ledig i fyra igen.

Ulla-Britt sattes nyss på tåget efter att ha sovit hela två nätter hos oss, vi avslutade på tu man hand med att gotta oss åt lutfisk. Det är bådas favorit. Sparade lite till Barbro som åt kalkonrester till lunch. Rester från juldagens traditionmiddag med Barbro bror Björn med familj som är Inger (hustru), Helene (dotter) med sitt barn Beatrice, Anne (dotter), Magnus (son) med sambo Hanna och dotter Elsa. Och Ulla-Britt var också med. En trevlig kväll, tyckte jag.

Stefan i Kina är krasslig men förhoppningsvis på bättringsvägen.

Dagny har fått en trollerilåda i julklapp och är angelägen att vi kommer till Halmstad så hon får trolla för oss. Kul!

Nu ska jag sätt mig och läsa manualen för min nya kamera! Och lyssna på julklappsCD:n ,Sven-Bertil Taubes senaste. Den är bra!

Badrumsrapport

Vårt badrum har renoverats. Det tog tid innan beslut och det tog tid innan det blir klart, för att handfatsavloppdet läcker och en ny avloppssats är på väg. Men det blev verkligen en förändring, vi har ett snyggt badrum tycker vi och det är vi som bestämmer! Speciellt kommer vi att uppskatta värmeslingorna i golvet.

Rummet är vederbörligen invigt av Barbro och mig med champagne (nå, mousserande vin).

En morgonstund i Kalmar Domkyrka

Klockan är 07,30. Solen går röd upp över Öland. Morgnarnas olika skiftningar i ljus, väder och vind ser jag inte lika tydligt nu som när jag cyklade till sjutåget varje morgon. Det är en nackdel med pensionärslivet men någon kommer att säga att det går väl bra att cykla ut på morgnarna nu med ...

Sedan många år inleder min rotaryklubb veckans möte i Kalmar Domkyrka. Den tog på sin tid lång tid att bygga (1660 - 1703) men står stadigt och majestätiskt kvar på vårt vackra barocktorg, Stortorget. De första åren som klubben juletid var i kyrkan kunde vi till och med äta julgröt längst bak, pengarna gick till kyrkans stödverksamhet. Att sitta i denna lokal och äta gröt var andäktigt.

När jag nu skriver ordet andäktigt tänker jag på det enda tillfället annars jag känt så. Var ensam i Beijing och åt i en vanlig större matsal. Vid bordet satte sig tre män, vi försökte prata och fick faktist till en kommunikation. Så kom soppan in och dessa tre män tystnade och åt helt koncentrerat. Jag såg bilden av hur viktig mat är för de som arbetar och där pengarna knappt klarar livet. Det var andakt. I vår tid och i vårt land handlar det mer om aktning för tidigare människors tro när vi påverkas, inte att maten är helig. Det finns, kom jag på, en annan bild av andäktighet inför maten; när en mor ser på sitt ammande barn och barnets ögon talar om full tillit.

Vi fick höra härlig orgelmusik av en 80-årig kantor. Hon över varje jag och är mycket skicklig

Alla kyrkor har förresten inte haft orgel särskilt länge. I Mora sjöng allmänheten med en försångare och när utombys frågade varför de inte hade någon orgel gavs svaret "int behöv i nån orgla, i ä orglar sjov". Så här står det i Wikipedia: Dessutom saknade många landsbygdskyrkor orgel; exempelvis Mora kyrka fick sin första orgel så sent som 1913. ..... Klockaren eller någon annan duktig sångare hade därför som uppgift att leda sången genom att vara försångare, och detta ökade möjligheten till lokala variationer.

Också vi fick sjunga de gamla, fina julsångerna som Gläns över sjö och strand och När juldags-morgon glimmar innan vi gick till vårt vanliga ställe för frukost. Innan dess läste vår medlem Lage följande som vi kan tänka på:

Sjung en visa

Ser du bara natt onkring dig,

tänd ett ljus!

Sjung en visa för de många

som gått vilse!

Ser du bara ljus omkring dig,

ängslas ej!

Har du lätt för att bli bländad,

sänk blott blicken!

Kanske i ett större mörker

skall du finna, vad du söker,

kanske i ditt eget hjärta

skall du hitta hem.

Ser du vägen, ser du målet.

Var dig själv!

Sjung en visa för de många

som gått vilse!

Så cyklade jag upplyst hem i pudret nysnö, passerade vår grönsakshandlare -ett toppstölle 200 meter hemifrån- för att köpa många kilo potatis. Vi ska göra Janssons frestelse och potatis ska vi ha till andra rätter i julhelgen som revbenspäll, lutfisk och inte minst juldagens kalkonmiddag. Då kommer Barbros släkt; bror Björn med hustru Inger, barnen Helene (ev med dotter Bea), Anne, Magnus med sambo Hanna o dotter Elsa. Ev. kommer också Ingers syster Gerd och förhoppningsvis min syster Ulla-Britt.
I övrigt blir det lugn helg på tu man hand. Stefan och Xiaojing är i Beijing och Mattias och Linnea, med barnen Dagny, Fridolf och Gertrud har visserligen kommit närmare, Halmstad i st f Umeå, men som helgen ligger med julafton på måndag och jobb (för Barbro) redan på torsdag blev det svårt att få till ett halmstadbesök om vi skulle ha kalkonmiddagen. Dessutom vill de ju också hälsa på Linneas föräldrar o syskon. Barbro o jag kommer i stället att åka dit första januariveckan. Våra julklappar till barnbarnen (barnen får inga) är klara och sändes med Bilgods. det var billigare än posten och de var framme nästa dag efter lunch! På paketen till de två äldsta är det julrim, undrar om det funkar (med föräldrahjälp)? Det är kanske roligare att skriva rim än att försöka klura när man är liten.

Det är mycket bank nu...

1. 
   
   

Ena dagen åkte jag för att hälsa på kompisarna på min gamla arbetsplats Handelsbanken i Emmaboda. De har nyanställt två personer, helt rätt tycker jag för de har en stor och tung verksamhet. Anette såg fram mot Thailandresan om några dagar. Hon får bära ett tungt lass då hon nu är den som jobbat längst på kontoret. Peter och jag lunchade på det gamla o kära Amigo. Till vårt bord kom de vanliga gästerna, optikern, åkaren, rektorn, ITmannen etc. Kul att se dom och gott att prata en stund med arbetskompisarna.

Samma dag fast på kvällen var jag som bihang medbjuden på julbord som Handelsbanken i Kalmar Berga hade på Källaren Kronan. Barbro har varit med sedan vi flyttade ner till Kalmar 1992. Jeanette anställdes som nyutexaminerad i våras och som ny kontorschef kom Johan, 25 år, efter några år på annat av bankens kontor. Han verkar vara en mycket bra person och bankman. Verkar vara mån om anställda och kunder, kan räkna, vill göra affärer. En trevlig kväll och alla gick hem i städad tid. Johan är singel medan Jeanettes Lars också var med (trots att han jobbar hos en konkurrent!


Nästa dag -se fotot med mig även för 25 år sedan- var jag inbjuden att vara med när "mitt" kontor Mjölby firade sitt 25-årsjubileum. Det var alltså den 13 december 1982 som jag slog upp portarna till banken för Mjölbys privatpersoner och näringsliv. Så tiden går! Jag har varit i Handelsbanken (SHB) så länge att jag menar att bankens förkortning ska uttolkas som Sune Hanssons Bank. Se bakom mitt öra på vänstra bilden!
Tåg tidigt på morgonen. Syster Ulla-Britt överraskade med att möta på stationen i Mjölby. Väl på kontoret strömmade det in folk som ville prata en stund, kontoret hade annonserat att jag skulle vara där! Några av de som jag träffade:

• En då svag kund i annan bank som inte fick låna till sina hopphästar. Hon ringde mig innan jag ens hade öppnat kontoret. Efter samtal o besök fick hon krediten. Allt funkade utmärkt. Att hon mindes detta och var glad åt det fortfarande?
  
• En entreprenör (uppfinnare) och hans startade verksamheten under mitt första år och berättade att det blev efter några år ett bra företag som i denna månad säljs och de går i pension


• En nu åldrig dam som då inte var kund men hon skötte ett av kundföretagen var inne. Nu kom hon inte ihåg mig förrän jag berättade att hon vid ett besök på banken stannat vid en tavla av en stor ek ur en konstutställning. Jag hade gått fram och pratat med henne och då anförtrodde hon mig att just under denna ek blev hon kär i den man som hon sedan gifte sig med! Hon köpte tavlan och berättade att maken var död sedan sex år men att tavlan finns på väggen därhemma. Det är väl en underbar liten del av ens bankverksamhet?


• Rotarylunch med Lucia på Statt. I den klubben var jag med till flytten till Mora och träffade många gamla kompisar; Arne D, tandl Kenneth, min frisör Claesson, Kalmar-Mickes pappa m fl


• Allmännyttans förre Vd med hustru, två ur min styrelse, det stora privata fastighets-bolagets ägare, aktiekunder, mäklare m fl. Kommunchefen som på min tid var ek.ch. var inne en bra stund och det blev en livlig diskussion om Mjölbys nu ljusare framtid där även dagens överraskning deltog: Stefan och Xiaojing kunde smita ifrån ett par timmar på eftermiddagen. Vi tog en pizza innan de vr tvungna att åka tillbaka till skolan för att se ett elevframträdande. På onsdag far de på ett halvår till Kina så det värmde att de kom. På den högra bilden finns dom.

Var rädd om traditionerna

Traditioner:

Vi är ett gäng utflyttade dalfolk som nyss träffades för en födelsedag. Varje år helgen före midsommar är helig för då träffas vi och gör någon aktivitet tillsammans. Paddlar, vandra, cyklar eller något annat. Det är Barbros o min tur att arrangera Dalamaffians aktivitet till sommaren. Vi vet precis vad som ska hända men det vet inte de andra! Det är mycket goa vänner vi har där. Bl a ingår bildens herrar, som trots bilden är de högst heterosexuella personerna Janne och Janne.

På tåget träffade jag häromdagen en företagskontakt, en kvinna på 55 år. Hon och en kompis sedan 20-årsåldern var på väg till Helsingör. Det gjorde de alltid runt Lucia. De handlade blommor, lite dricka, teer, ostar m m och lade allt handlat i förvaringsbox vid stationen. Sen gick de till en kro och åt och drack gott innan de på kvällen åkte hem igen. Varje år såg de fram mot att göra denna tur, utan sina män.

En av Dalamaffian-vännerna, Vivi-Ann, träffar varje år i december sina syskon som är utspridda över landet. De firar inte jul tillsammans men de gör julgrejer medan de träffas över en helg.

(Bilden till höger: Storm Cup)

Vi flyttade från Mora 1992. Sedan Stefan var i 10-årsåldern (och han är 41 nu) har jag och så småningom Barbro träffat ett gäng som bl a består av klassföräldrar. Klasspappan och klassmamman var verkligen omtyckta för alla aktiviteter de initierade. Sedan klasspappan fyllde 40 år (66 nu) har vi träffats varje år i Mora. Start i Morkarlby Bygdegård med cyklar. Lagindelning, tävlingsregler, uppgifter att lösa till dess alla samlats på hemligt plats vi till dess ska ha klurat ut. Där äts medhavd mat som grillas. Det finns även en del förfriskningar i ryggsäckarna.

Passar nu något av mina citat?

Jag tar detta som bara nästan passar sådan vänskap:

Hon lyssnade gärna till mina ord och under dessa stunder föddes den ömsesidiga vänskapens känslor, som ofta blir ett atrium, en förgård till kärlekens varma gemak.

/Detta sade (i ”Skandiska erulfolkets vandringssaga” av Eug. Hemberg) Torulf, berättaren, om Hrodomara, som blir hans hustru. Erulerna eller herulerna som är en vanligare beteckning för det mytiska folk som sagts komma från södra Sverige och vandrade ner till Centraleuropa. Bl a var herulerna kända för att vara starka krigare i den romerska försvarsmakten några hundra år efter vår tideräknings början/

Så mycket man kan hitta i litteraturens olika arter

Jag har inte någon särskild mani vad jag vet. Min Barbro säger att jag har samlarmani när det gäller böcker och då svarar jag att jag inte samlar men gärna köper böcker som jag tror är intressanta att läsa eller behålla. Är de inte behållvärda hamnar de på antikvariat eller på Bikupan. Är de det behåller jag dem, de flesta för att komma tillbaka till eller för att slå upp smått o gott i. Ni ska veta att det inte alltid funnits Google, det är faktiskt sant! Och Barbro använder våra böcker på samma sätt men behöver inte köpa dem för att jag ju gör det. Dessutom är hon med i bokhandelns Läsecirkel och får under ett år tillgång till över 30 böcker till kostnad av en. En kanongrej!

OK, jag har en åkomma som av några kan kallas mani. När jag läser böcker, tidningar och annat finner jag ibland utttyck, synpunkter, roligheter som gläder eller på annat sätt påverkar mig. Dessa skriver jag av och samlar på i ett antal filer. De visar ett brett spann, från allvar till skämt, från klokt till dumt. Vad som påverkar mig växlar över tiden märker jag när jag på nytt tar fram tidigare inlagd text.

Här kommer några exempel på mitt sparande:

För det mesta är det både ock
men det kan även vara tvärt om

/vilsen filosof/

Bodil Malmsten säger om Bakom Centrum:Den här dikten heter Bakom Centrum. Jag tror att jag tänkte på Vällingby Centrum, men det kan vara att ta i. Jag tänkte nog inte på någonting, bara kände hur det kan kännas Bakom Centrum.

Hårt vara sniffare fullgubbe fnask

Hårt vara risigt & sargat patrask

Hårt samla sopor att släpa på

Hårt gå i centrum & bara gå

Hårt gå i centrum utanför stan

Hårt vara ingens unge & barn

Hårt vara hund i ingens band

Hårt vara hållen i ingens hand

Hårt att bli sparkad av stålklädd sko

Hårt att ha ingenstans att bo

Hårt hålla hus i hyresrum

Hårt vara liten men jättedum

Hårt att ha utslagna tänder

Trasiga nariga händer

Moraknivar & stiletter

Steg & skuggor

Centrumnätter

Hårt att veta hur det blåser

När ett centrum låser

Min husiakttagare med rimkonsten i ande och fingrar var Alf Henrikson:

Trettiotusen dagar bara
brukar människolivet vara
i allra bästa fall.
Och nog vet vi hur hastigt en dag kan fara .
Rätt som det är så är den all.

Tänk att vi ävlas och jäktar och jagar,
knuffas och bullrar och surar och klagar
och belamrar med skräp vår själ !
Trettiotusen korta dagar
borde användas väl

Alf Henriksson

Jomenvisst...

Lugn söndag med cykelpunka

För en vecka sedan fick jag in en stor glasskiva i cykelbakdäcket med tvärpunka som följd. Fick ta hjälp då hålet var för stort för mina attrialjer. Så cyklade jag igen för att i förrgår på nytt få pnktering, nu pyste det lite fint. Har nu kollat hålet och medan slangen torkar efter pyskontrollen sitter jag nu vid datorn. Är med i DN:s jultävling. Denna dags fråga handlar om Djungelboken på Stadsteatern och vad de kända djuren har för roller där, t ex Bagheera. Ska googla. Annars får jag kolla med någon teaterintresserad ungdom. Vem? Lina!

I förrgår firade fyra kompisar min bihustru som fyllde hela 59 år. Hon bjöd på mycket god, och med tanke på nybantade gästen Bosse var det nyttig mat. Hennes man hade först bjudit oss på min favoritwhisky Macallan. Bosse var rädd att han skylle bli onykter efter en så lång avhållsamhet och tog det försiktigt. Det gick bra. En trevlig kväll i goda vänners krets där alla känner varann sen länge och tycker om varann.

Efter en skön sovmorgen gjorde vi en brunch och gick ner på stan för några inköp, bl a skulle Barbro ha glögg med till ditt jobbs julförberedelsen söndag kväll. Vi hade stämt träff med B:s bror o svägerska för att gå på vår jazzklubbs gratiskonsert på Witten kl 14.00. Vi fick en mycket bra underhållning av fina ungdomar från Svalövs Folkhögskola med bl a den mycket välsjungande Hanna Olivegren Wessblad. Så åt vi middag på Steakhouse och drack kaffe med husets äppelkaka hemma hos oss. Så bra har vi det.

Så läser jag i söndagens DN en rescension av Kevin Bales "Ending slavery" om hur många, bl a barn, som är slavar idag i fattiga länder. Det lär vara dubbelt så många idag som är slavarbetare än de som totalt fraktades över Atlanten under Amerikas långa slavperiod. De flesta som jobbar utan lön gör det under hot, eller vanligast, för att arbeta av skulder som ärvts i generationer. Om ett slavköp under 1850-talets USA var en investering som med dagens penningmått kostade USD 40.000 är dagens slavar förbrukningsvara med ett genomsnittligt världsmarknadspris på bara USD 90:-. Fruktansvärt!

Vad ska vi göra, du och jag? Organiserade kriminella och lokala makthavare som t ex maffia och indiska jordägare står för den värsta delen. Hur ska t ex en köpbojkott gå till när man inte vet vilka varor som produceras under dessa förhållanden. Då talar jag inte om de varor som produceras med för låga löner som också är ett problem.

"Jag gråter inte över världen, jag är alldeles för upptagen
med att vässa min ostronkniv.

Zora Neale Hurston"

Det är just så vi gör..............

Den gamla sanningen står sig, det gäller att handla i stället:

God vilja, karl, är såsom en gisten tunna, hvilken ej qvarhåller något flytande ämne; men en god gerning är lik ett tätt, rundt och nytt fat, som innehåller dryckesvaror för sjelva kungen.

Sagt av tunnbindare Girder till Caleb Balderstone.
Ur Bruden af Lammormoor
Walter Scott

Kulinarisk höjdpunkt, året om...

Lunchtid, det har man även som pensionär. Badrummet är sedan igår välstädat och blev riktigt vackert. Idag målar jag foder runt dörr o fönster och ska sätta upp dem i em. Det som sen ska göras är elkopplingarn inklusive govvärmen. Elkillen kommer troligen måndag efter att ha firat sin sextioårsfyllda hustru i veckan.

Åter till lunchen. Jag får min favoritkorv, Dalarnas stolthet. Gjorde en stor gratäng igår vilket ger enkel lunchmat. T o m Barbro som inte högaktar falukorv som jag gör tog med den i sin lunchlåda idag, såg jag.

Mulet men jag ser en reva med himmelsblått ....

Har just pratat försäkringar med Xiaojing. Hon och Stefan åker till Kina på ett halvår med sina studenter. Vi hoppas vi kan ses här hemma innan de far för Xiaojing ska lära mig laga degknyten. En speciell kinesisk maträtt med goda ingredienser inuti degbollar som sen kokas.
I föreningen Sancte Chrisophers Gille produceras en krönika om kalmarhistoria. Denna årgång handlar om musiken i Kalmar och är nu tryckt och ska delas ut. Jag (och kompisar) lämnar ut dem till medlemmarna för hand för att spara portopengar till föreningen. För icke medlemmar kostar den 75:-. Det jobbet ska jag göra idag.
Ringde igår min moster Inga-Britt. Hon var riktigt glad att höra av mig och hon kunde berätta att det blev en märklig dag. Ulla-Britt (systerdotter) hade hört av sig för en fika, så fick hon träffa Lina (systersondotter) och nyss hemkommen ffrån Thailand och de gick till Centralen för att möta Peter som bor i NY (systersonson). När de gick hemåt passade de på att överraska Linus (systersonson) på hans arbete hos HM. Och samma dag ringer jag! Hon kunde också hälsa från sin bror Rune som idag fyller 93 år. Mentalt pigg.
När Barbro jobbat klart för idag ska vi bestämma fogfärg för golv o vägg.