Sist jag skrev hade vi varit i Milford Sound i Fiordland i sydöstra NZ där vindarna från Antarktis verkligen kan kyla området, det finns inget emellan som stoppar vindarna. Vi var där den 4:e feb och natten före kom regnet till oss för allra första gången i denna rekordsommar. Folket säger oss att det förra året regnade jämt så vi valde rätt år. Att det regnar just här där är naturligt, årsmedelnederbörden är otroliga 7,6 meter!! Öland 370 mm.
Sist jag skrev hade vi varit i Milford Sound i Fiordland i sydöstra NZ där vindarna från Antarktis verkligen kan kyla området, det finns inget emellan som stoppar vindarna. Vi var där den 4:e feb och natten före kom regnet till oss för allra första gången i denna rekordsommar. Folket säger oss att det förra året regnade jämt så vi valde rätt år. Att det regnar just här där är naturligt, årsmedelnederbörden är otroliga 7,6 meter!! Öland 370 mm.
Du har noterat mina svårigheter att få till resebolagen med Ipaden. Det krävs el- o internettillgång samt hindret att det är lättare att arbeta med datorn än med denna.
Försöker nu uppdatera dig om vad som hänt sen Milford Sound:
Dagen efter, då det slutat regna, var vi med på en förbokad utflykt. Båt över den stora Lake Manapouri, fick en guidad tur ner i underjorden o såg ett jättestort vattenkraftverk varefter vi bussades över bergen till den fantastiskt vackra fjorden Doubtful Sound. Tre timmars resa in i vikar o ut mot Tasmanska havet o såg vattenfall, fåglar, sälar samt vid två tillfällen kanske tio lekande stora delfiner. Tror en av dem hoppade fyra meter upp i luften! Otroligt kul att se.
Den populära staden Queenstown lämnade vi efter att ha ätit en god lunch i solen vid piren o kunde se boatgliding över sjön. Vi ville vandra i bergen o stannade för natten i Glenorchy för att ha närmare till Routeburn Track. I skymningen var vi ute o promenerade längs sjöstranden. Såg en liten camper som liknade den ett par från Köln i Tyskland hade när vi först sågs vid Mt Cook en dryg vecka tidigare. (Kanske jag berättat detta tidigare?). Sen såg vi varann, det var Anne o Thomas, så det blev en pilsner tillsammans. Tillfälligheterna är märkliga, vi hade träffat varann för andra gången på en camping i Dunedin, mött varann två gånger på vägar i söder och långt senare, nu för några dagar sen, satt B o jag tillsammans med ett par fr Australien när plötsligt Thomas stod på cafetrappan o ser förundrad ut! Undra på det, att vi bara kan vara på samma ställe vid samma tidpunkt så ofta. Osannolikt tycker vi!
Tillbaka till Glenorchy. Startade tidigt med bilen o körde på eländiga grusvägar till startpunkten o hade en fin vandring utefter en strid flod. Åt vår medhavda lunch vid en utvidgad del av floden. Badade fötterna i det kalla vattnet.
Wanaka blev nästa nattläger. Vacker plats med stor sjö med vita fjälltoppar bakom. Fredagkväll, blev mat ute o såg solen gå ner över sjön. Hemma satt vi med ett trevlig par fr England o såg på den vackraste stjärnhimmel vi sett sen vi var barn före alla kvällsljusens tid. Nästa dag, nu framme vid den 9:e feb åkte vi längs sjöar o över berg till Västkustens Haast på en väg som är mc-åkarnas paradisväg med alla sina mjuka kurvor. Landade i Fox Glacier, vars glaciär vi ska gå till nästa dag. Den var mäktig, visserligen med grå sand över det turkosa man bitvis ändå ser. Den kalvar ut block i den strida strömmen. Västkusten är sevärd med sin nästan tropiska skog och med en väg som massor av mil stryker havets skummande vågor. De välkända "pannkaksklipporna" var sevärda med havsvattnets vågor som strömmade i alla tänkbara hål, här o var blev det som geysrar. B:s födelsedag var då inne o vi åt middag o kom i samspråk med ett trevligt australiensiskt par vars son varit i Sverige på Rotaryutbyte..
Innan vi på vår hemresa ska lämna Sydön vill vi se ngt av Abel Tasmans nationalpark i nordväst. Landar i Marahau (dit även Anne o Thomas kom som jag nämnt) o går i fortfarande strålande väder i skog utmed sandstränder en halvdag.
Det breda sundet mellan öarna trafikeras av två bolag. När vi sista kvällen på Sydön frågade en agent om vi måste boka färja rekommenderade han det. Bara ett av bolagen trafikerade sundet vår resedag, maskinfel. Trots att vi bokat fick vi vänta en timme på att komma ombord.
Åter på Nordön: bor inatt 15 feb i Ohakone o har bl à sett en olycksplats där 153 dog julnatten 1953 då ett vulkanutbrott tömde en sjö och rev sönder järnvägsbron. Har också sett vilka krafter strömmande vatten har när vi länge följt en flod som omgavs av lodräta sandstensväggar på kanske 50 m.
Försöker nu uppdatera dig om vad som hänt sen Milford Sound:
Dagen efter, då det slutat regna, var vi med på en förbokad utflykt. Båt över den stora Lake Manapouri, fick en guidad tur ner i underjorden o såg ett jättestort vattenkraftverk varefter vi bussades över bergen till den fantastiskt vackra fjorden Doubtful Sound. Tre timmars resa in i vikar o ut mot Tasmanska havet o såg vattenfall, fåglar, sälar samt vid två tillfällen kanske tio lekande stora delfiner. Tror en av dem hoppade fyra meter upp i luften! Otroligt kul att se.
Den populära staden Queenstown lämnade vi efter att ha ätit en god lunch i solen vid piren o kunde se boatgliding över sjön. Vi ville vandra i bergen o stannade för natten i Glenorchy för att ha närmare till Routeburn Track. I skymningen var vi ute o promenerade längs sjöstranden. Såg en liten camper som liknade den ett par från Köln i Tyskland hade när vi först sågs vid Mt Cook en dryg vecka tidigare. (Kanske jag berättat detta tidigare?). Sen såg vi varann, det var Anne o Thomas, så det blev en pilsner tillsammans. Tillfälligheterna är märkliga, vi hade träffat varann för andra gången på en camping i Dunedin, mött varann två gånger på vägar i söder och långt senare, nu för några dagar sen, satt B o jag tillsammans med ett par fr Australien när plötsligt Thomas stod på cafetrappan o ser förundrad ut! Undra på det, att vi bara kan vara på samma ställe vid samma tidpunkt så ofta. Osannolikt tycker vi!
Tillbaka till Glenorchy. Startade tidigt med bilen o körde på eländiga grusvägar till startpunkten o hade en fin vandring utefter en strid flod. Åt vår medhavda lunch vid en utvidgad del av floden. Badade fötterna i det kalla vattnet.
Wanaka blev nästa nattläger. Vacker plats med stor sjö med vita fjälltoppar bakom. Fredagkväll, blev mat ute o såg solen gå ner över sjön. Hemma satt vi med ett trevlig par fr England o såg på den vackraste stjärnhimmel vi sett sen vi var barn före alla kvällsljusens tid. Nästa dag, nu framme vid den 9:e feb åkte vi längs sjöar o över berg till Västkustens Haast på en väg som är mc-åkarnas paradisväg med alla sina mjuka kurvor. Landade i Fox Glacier, vars glaciär vi ska gå till nästa dag. Den var mäktig, visserligen med grå sand över det turkosa man bitvis ändå ser. Den kalvar ut block i den strida strömmen. Västkusten är sevärd med sin nästan tropiska skog och med en väg som massor av mil stryker havets skummande vågor. De välkända "pannkaksklipporna" var sevärda med havsvattnets vågor som strömmade i alla tänkbara hål, här o var blev det som geysrar. B:s födelsedag var då inne o vi åt middag o kom i samspråk med ett trevligt australiensiskt par vars son varit i Sverige på Rotaryutbyte..
Innan vi på vår hemresa ska lämna Sydön vill vi se ngt av Abel Tasmans nationalpark i nordväst. Landar i Marahau (dit även Anne o Thomas kom som jag nämnt) o går i fortfarande strålande väder i skog utmed sandstränder en halvdag.
Det breda sundet mellan öarna trafikeras av två bolag. När vi sista kvällen på Sydön frågade en agent om vi måste boka färja rekommenderade han det. Bara ett av bolagen trafikerade sundet vår resedag, maskinfel. Trots att vi bokat fick vi vänta en timme på att komma ombord.
Åter på Nordön: bor inatt 15 feb i Ohaku o har bl à sett en olycksplats där 153 dog julnatten 1953 då ett vulkanutbrott tömde en sjö och rev sönder järnvägsbron. Har också sett vilka krafter strömmande vatten har när vi länge följt en flod som omgavs av lodräta sandstensväggar på kanske 50 m.
Under lång tid av nästa dags bilfärd hade vi riktiga fjälljättar med snö att se på, vackra kullar, småstäder b l à den stad som är världsbäst på fårklippning! Det skulle inte ge mig stor inkomst, proffsen är blixtsnabba.
Hann på nerresan inte med att göra en sak vi läst om men vi hade tur att få plats i en tolvmannagrupp för att ta oss fram i forsarna i en grotta och se lysmaskar i det totala mörkret. Släckte då pannlamporna. Otrolig upplevelse. Nu näst sista natten i ett riktigt fint land, vi är på Nordöns västkust. Nästa natt blev vid utreseflygplatsen Auckland o detta sista skriver jag från hotellet i Kowloon, Hongkong Kong.
Förra året regnade NZ:S sommar (dec-feb) bort, vi hade ett dygn på sex veckor. Visst är livet rättvist! Vi ses!
/OBS foton lägger jag till hemifrån!/
..och så var resan slut! Sune o Barbro
