Över berg o dal till Dunedin

(Sista bilden Kommer här, som alla övriga i form av en adress för webbläsaren, hoppas du kan se dem)
https://picasaweb.google.com/106700606030486984070/Sld?authkey=Gv1sRgCKyW-IPYjNqtowE#5839123896553917314

Hej, rapport från Nya Zealand vid halvtid. Vi är mycket glada att vi reste hit.  Underbart vackert landskap o skiftande intryck. Trevligt folk som ger tips o själva  tar initiativ till samtal.
Lämnade som jag tidigare nämnde Christchurch med en liten husbil i st f bilen vi tidigare hyrt. Då bodde bo på Bed & Breakfast-ställen o motell, nu kan vi vara mer flexibla. (foto på mig utanför sista motellet)
I Christchurch syns fortfarande skadorna av jordbävningen 2011 tydligt, människor vi pratade med säger sig inte vara rädda för platsen men säger att otäcka saker kan hända överallt på jorden så man måste tänka på att verkligen försöka leva nu. (foto på den förstörda katedralen). Ev. ska de delar som inte innebär rasrisk bli kvar och täckas av en överbyggnad av glas för fortsatt användning av troende.
Innan vi fortsatte färden söderut ville vi se den vackra Banks Pennsylvania med huvudparten Akaroa vilken ligger vid det vatten som blev följden av ett kolossalt vulkanutbrott för tusentals år sedan. Fikade först i C:S hamnstad Littelton. Det visade sig att skotske nationalpoeten Robert Burns skulle firas på sin födelsedag, vi stannade för Burns Night, ångrade oss inte ett ögonblick. Bara den traditionella riten att Haggisen (skotsk nationalrätt med ingredienser man inte vill veta) bärs in av stolt kock, följd av säckpipsblåsare samt en man med dragen dolk för att döda "djuret" var stiligt. (foto på haggis m tillbehör) Så dikter, sånger o dans. Husbilen fick vi ställa på gården hos en otroligt pigg äldre dam. Kommer inte ihåg vad jag berättade förra gången, kanske nämnde jag att hennes fina hus med gudomlig blomsterodling o halvsuttit har hon ombetts att sälja till kommunen för att de ska ha sin räddningstjänst där. Deras tidigare lokaler förstördes 2011 av jordbävningen. Hon var glad ändå, förr eller senare skulle åldern göra der för S året att bo kvar. Sov först nästa natt i va köra Akaroa.
Sen söderut. Fjällens vatten rinner i breda älvar sydost ut i Stilla havet. Vi passerade den bredaste, Rakaia river, på en bro som löpte jämsides med lika lång järnvägsbro, vi mätte den till två km!
Det var ren jordbruksbygd i det för en gångs skull platta landskapet. För omväxlings skull lade vi in en (planerad) lopp in mot landets högsta fjäll, Mount Cook, 3854 m ö h o stannade första natten vid en opalgnistrande grön sjö, Tekapo. Där har man med en damm gjort sig nytta av massivets avrinningsvatten (foto på S o B). Återigen måste jag skriva orden otroligt vackert landskap!
Dan efter tog vi oss på bra vägar de sex milen till Mt Cooks fjällstation. Kostade på oss en tur upp i massivet på latmansvis, en rolig utflykt med helikopter! (foto fr helikoptern m Mt Cook-massivet).
Söderut genom dalgång efter dalgång (foto), med olika utseende till vi kom sydost mot låglandet. Där tog fruktodlingar vid. Som det fortfarande finns på olika håll hemma kunde man plocka från gatustånd o obemannade butiker och betala i en låda. Körsbär o aprikoser blev det för oss. Allmänt om priser i affärer i NZ är nivån hög. Bröd kan man  betala 35kr för. Att äta ute kostar ofta mer än hemma, med camparn klarar vi oss rätt bra på egen hand.
Sista lunchen före staden Dunedin åt vi vid en bro över den gröna floden (foto). Sen dess har gått i stan med omgivningar från camp. vid Stilla havet.
Hälsningar /ska nu försöka få med fotona/https://picasaweb.google.com/106700606030486984070/Sld?authkey=Gv1sRgCKyW-IPYjNqtowE#5839121540217100546

https://picasaweb.google.com/106700606030486984070/Sld?authkey=Gv1sRgCKyW-IPYjNqtowE#5839121526504235762

https://picasaweb.google.com/106700606030486984070/Sld?authkey=Gv1sRgCKyW-IPYjNqtowE#5839121519724941986

https://picasaweb.google.com/106700606030486984070/Sld?authkey=Gv1sRgCKyW-IPYjNqtowE#5839122411864568898


https://picasaweb.google.com/106700606030486984070/Sld?authkey=Gv1sRgCKyW-IPYjNqtowE#5839122365310473042
https://picasaweb.google.com/106700606030486984070/Sld?authkey=Gv1sRgCKyW-IPYjNqtowE#5839122863976631250

Har inga nya nedladdade foton så de två du ser här är på B. I art deco staden Napier och på hamnen utanför.

Vi har nu börjat åka med vår lilla hyrda husbil som vi hyrt i Christchurch, staden som så hårt drabbades av jordbävningen 2010 o värst av efterskalven 2011. Fortfarande finns ett stort område kvar att bygga upp, bilder kommer. Stan ger därmed ett lite sorgset intryck med affärer som tillfälligt håller till i containrar. Dagen efter fikade vi den lilla hamnstaden Littelton o fick se en annons om att det på kvällen skulle bli Burns Night, Robert Burn föddes den 25 jan o är alla skottars huspoet. Vi stannade o fick vara med på en afton med haggis, korv, potatismos, dikt o sånger samt säckpipemusik. O inte fick vi betala nåt annat än ölen vi beställt. En helafton med trevligt folk! På natten bodde vi hos en 83-årig tant som hyrde ut sin parkering vid hennes blomstersmyckade trädgård. Pratade med annan gäst, en spännande kvinna med husbil som bestämt sig för att uppleva Nya Zealand under två år (innan hon blev för gammal). Fortsatte med husbilen, till skillnad fr den vanliga bilen vi hade har denna manuell växellåda, har blinkern på den andra sidan och med vänstertrafik med ratten till höger ska man hinna växla i branta hårnålskurvor, har gått bra så här långt! Kul är det o nu är vi framme vid ett av befolkningens semestermål, fina Akaroa som ligger vid en rund sjö, jo det är en gammal bamsestor vulkankrater. Hungriga så vi går nu o äter.

På Sydön från vinodlingar till sälkolonier

 Från slutet av Nordön kommer denna hälsning till stolta svenskar, vårt ord för smårätter används av en kinesisk krögare i nya zealändska Napier. Märkligt att se ordet här. En annan sak som vi är ovana vid är de täta varningsskyltarna om brandriskläget. Vi vet ju av Australien att det behövs. Kan också berätta att det varit +33 idag, dock med lite vind för svalka.

OBS! Jag får inte heller denna gång till text på samma ställe som resp foto finns. Fotot nedan är klart men de tre övriga är :
På en del av den 1000 hektar stora vingården Yealand. Raderna av vinstockar gick över mjuka kullar från Stilla havet och inåt landet där vi kunde se snöklädda toppar på över 2000 m. Imponerande och vinprovningen var riktigt bra, i kväll har vi druckit ett Pinot Noir till indisk takeaway utanför rummet.

Under resan längs Stilla havet har vi stannat för att sova, inatt var vi vid valskådeplatsen Kaikoura. Pratade med ett par som varit med på en båt, de hade fått se två stora dyka. Vi valde att inte kosta på oss en sån utflykt utan vandrade i st ut på halvön där. Massor av sälar fick vi se, bl.a. En mamma som lärde sin unge att klättra uppför en brant klippa. Såg så fint ut! Träffade förresten ett par från Umeå där, har bara träffat en svensk här tidigare.

Så ett foto för alla Byxelkroksälskare, blåelden blommar här också, i januari.

Vi har under dagar rest i det mest hissnande vackra landskap man kan tänka sig.

God kväll på er, i morgon ska vi byta vanlig bil till en vamper, ska bli spännande.

Resa i fantastiskt varierande landskap.

En pensionär efter 47500 km i guldgruvan, 180 ton per resa. Ett ton malm ger tre gram!

Barbro skulle ta sig över gatan, det tog tid. Men då hade hon kört upp till det motell hon trodde jag bokat på, jag väntade vid ett annat. Till slut förenades vi lyckligen igen! Tauranga på östkusten.

Vi besökte ett Pompeji som var ett askdränkt samhälle efter ett vulkanutbrott 1886.

Efter norra delenbesöket åker vi från Helenville förbi "mittlåset" Auckland. Faktiskt mkt roligare att åka på landet eller i mindre orter än i storstäder. Vi kör varannan dag, idag håller B. I ratten och stannar i Thames för ett fikastopp o promenad. Har blivit ngt svalare, fr 25 grader ner mot 20 o vind. Slingrande vägar tog oss via vacker natur med kullar o skogar med avverkning o nyplantering till Stilla havskusten där vi vid Waihi såg en guldgruva.

Sänder en förklaring till ett av tidigare sänt foto. Maorikvinnan som var med sist bodde som vi hos Louisa i kohukohu. Hon o modern var där för att delta i jubileumsgudstjänsten i landets äldsta kristna kyrka som fanns just i det samhället.

Var snäll o SMS:a i st f emaila. Kan inte ta emot mail för tydligen är min mailbox full. En månad utan att folk ska få tag på mig känns inte helt OK. Men klart det går.
Hälsningar från S o B som nu är på östkustens Napier. Rapport kommer.

Nu några foton till tidigáre inlägg!

Efter en natt i Russell, en semesterort i nordost. Sen tittade vi på hur ursprungsfolket maorierna levde förr. De var också invandrare, från Tonga, Samoa, Cook Islands, m fl. 

Då jag har problem med att koppla bilder tror jag att denna länk får med de jag ville visa:

 picasaweb.google.com/106700606030486984070/15Januari2013?authuser=0&feat=directlink   Ett foto från Louisas B&B i Kohukohu med Barbro i badkaret, ett med utsikten därifrån, ett med det stora kaoriträdet Tane Mahota (skogsgud), ett med Barbro på en av de kolossalt stora sanddynerna, ett på 90-miles beach utanför logiet hos sköna Gabrielle, ett med bränningarna utanför Cape Reinga där Stilla havet o Tasmania sea möts (hon o han enl. maorierna). Har jag glömt nåt?

 Här en maoriboning från förr.

Norrut i Nya Zealand

Norrut. Stannar här o var för att kolla utsikter, köpa glass, är + 25-30, fika, luncha och överallt finns trevligt folk att prata med. Nu vet jag t ex att antalet får på några år gått ner från 80 milj. st till 65 milj. för att all plan mark nu går till nöt- o mjölkproduktion. Onödig kunskap, jovisst.
Första natten hyrde vi rum i Wellsford, gick för att äta o tog en annan väg "hem". Vi fick gå tillbaka Norrut. stannar här o var för att kolla utsiker, köpa glass ((det är +25-30),fika, luncha, o överallt finns trevligt folk att prata med. första natten bokade vi på ett motell, gick in till byn för att äta, tog annan väg hem men den gick inte åt det håll vi trodde så vi fick gå tillbaka två km för vi var på väg åt fel håll! Motion är förstås bra. Otroligt vackert är det för ögat överallt. Åkte nordostkusten upp, färjade några gånger. Sett ursprungsfolket maoris hembygdsgårdar. Maoris är idag garanterade viss andel av deras riksdagsplatser. Troligen är de dock inte i översta klassen som helhet. Om fetma är klassbetingat gäller det här. Åkte till den nordligaste spetsen, Cape Reinga, som ligger högt med sitt viktiga fyrtorn. Maoriernas gamla tro berättar att när en maori ska dö går de (eller själen) norrut till Cape Reinga, de går ner vid det stora trädet som finns där, via rötterna, ut till de yttre öarna "De tre kungarna" där de för sista gången vänder sig mot Nya Zealand och sedan fortsätter till platsen där deras fäder finns och varifrån de själva kommit en gång. En vacker tro!
Vi har lyckligen träffat några Bed and breakfast-damer, de är värda en egen symfoni. Västkusten upp de sista 14 milen består av 90-miles beach där man med bil på stranden kan ta sig hela vägen - om det inte nyss varit flod för då fastnar man. En kvinna hade tipsat oss om ett B&B-ställe där. Vi åkte tio km på grusvägen utan bebyggelse, fann stranden o h var ute på den förstås. Kunde sen hitta stället ensligt mellan dyner. Gabriella levde där med höns (för frukostäggen), kor o så hästar för strandridning. Hon hade en frisk arm, hade råkat ut för en mc-olycka som tonåring. En härlig människa. Nästa natt, i Kohukohu, bodde vi hos målarinnan Louisa. Hon målade vackert och var känd. via utställningar. Rummet vi hyrde bestod av en himmelssäng med en vidunderlig utsikt över en havsvik och hade ett badkar med lejontassar på ett podium i samma rum! Dessutom toa o bide i rummet med full insyn om man inte flyttade fram några draperier. Om jag lyckats med att få med foton skulle ett med B i badet bortom himmelssängen platsat.
Har sett de mäktiga kaoriträden, sparade i några nationalparker efter att européerna huggit bort otroliga volymer för virkets i kådans skull. Såg en med fem m tjocklek, sexton m i omkrets o femtio m i höjd, utan grenar förrän högst upp. Vilken volym virke!
Så såg vi maorihantverk av hög klass, gjorda av dessa träd.
Nu dags för sängen, i Helenville.
Sune o Barbro

Landat Downunder

Landade i Auckland, Nya Zealand, i går middag. Lite mosiga var vi allt efter 25 Tim. Effektiv flygtimme. Flög Kastrup-London-Hongkong-Auckland men hade ett dygn i Hongkong Kong för att bryta av den långa flygningen. Där hann vi med sightseeing i ön Hongkong, långa promenader i Kowloon, lokala marknader med frukt, grönt, fisk o kött - o lunch i ett hål i väggen där språket fick bli tecken. Gick bra ändå.
Allt har funkat perfekt. När vi kom hit åt vi gott o billigt på en koreansk restaurang - finns många invandrare här från östra Asien och från Tonga, Samoa, Cook Islands m fl - och promenerade några timmar, bl à ner till hamnen som är stor o viktig för stan. Idag har vi varit uppe i Sky Tower på 328 m ö h med en vidunderlig utsikt över stad o arkipelag. Auckland har inom regionen 1,5 milj inv, 300.000 i själva staden. Under dagens promenader har vi sett en park, helt öppet skyltade porr- o strippställen, konstigt!, många riktigt tjocka män o kvinnor samt när vi tog en pilsner en svensk som också turistar samt en norrman som varit i Auckland i 40 år.
I morgon kl 11,00 ska vi hämta vår bil och dra norrut ett stycke, i vänstertrafik ! Det var 45 år sedan vi körde på den sidan förutom några besök i UK. Hoppas vi håller oss på rätt sida ett tag.

(Tror mig förstå att jag knappast får foto att funka, har lagt över foton från kamera till denna IPad men när jag på bloggsidan ska hämta bilder finns inte IPad som hämtningsalternativ. I så fall kommer du bara att kunna se dagbokstext, foton kanske senare)

Till Kiwiland

Hej och God Fortsättning på 2013!

Barbro o jag tänker oss ut i världen som du vet. Om vi kommer åt nätet kan det hända att vi skriver något på denna gamla blogg, den har legat nere ett bra tag nu.

 Kanske kommer vi att trampa i samma vatten som jag en gång gjorde i Skagen? Lägger mest ut detta för att testa att detta funkar för besökare. Vill du inte vara med på listan kan du väl berätta det med epostsvar.