torsdag 19 mars 2009

Barn i alla tider


Barn har nyligen fötts av barn till kompisar. Ska förresten nästa vecka resa till Dagny, Fridolf och Gertrud med föräldrar, ska bli kul. Mellan denna morgons frukostmöte i en förening och lunchens sopplunch med föredrag om Ellen Key har jag sett andra barn gått genom tiden, nämligen släktforskningens många levnadsöden.
Ta t ex Johanna Håkansdotter, f 1843. Började som alla andra ungdomar som piga i någon gård. Efter en sådan tjänst på ett år noteras hon som "oduglig till tjänst" och senare som "utfattig". Utan bestämd bostad står det också. 30 år gammal blir hon med barn. Fadern var en soldat vars hustru det året dött. Dottern fick heta Josefina men bodde troligen hos Johannas föräldrar. Johanna fick ytterligare ett barn vid 34 års ålder och ett vid 40, båda utan kända fäder. Den siste dör efter tre månader. Josefina växer upp, gifter sig med en smed när hon är 24 år gammal. Året därefter föder hon dotter Nanni Linnea. Josefina själv dör dagen efter, av hjärtslag.
Varje livsöde skulle jag vilja följa. Hur levde de, vad ansåg de om allt, vad visste de...?

Högt o lågt : ANDERNA och KARIBIEN


Är sen länge hemma från resan till Venezuela - Barbros 60-årsresa. Tänk att hon alldelses nyss var 35 år ! Resan var riktigt bra genom att vi valde tre avdelningar. Det som inte var bra var att landet generellt är skräpigt, "allt" kastas ut i naturen. Men vilken trevlig befolkning.

Första avdelningen: Naturparken vid Chichiriviche med paradisöar som inte var exploaterade. Vi tog oss ut med privata båtgubbar och hade matsäck med. Och fick se massor av fåglar som flamingos, fregattfåglar, röd ibis o svart. Trevliga människor. Låg standard med våra mått mätt. Andra avdelningen: Ett halvt dygn i nattbuss tog oss upp i Anderna där vi bodde i staden Mérida, 1377 m ö h. Besökte byar o vackra landskap upp till Venezuelas högsta vägpass, 4.118 m ö h, gissa om det var svårt att andas när vi först försökte gå i vanlig takt. Nej, ibland måste man bara anpassa sig! En upplevelse. Fick se kondorer, omändertagna skadade, men ändå mäktigt att få se dessa majestätiska andiska varelser. Åt lunch på lokalt ställe där meny fick väljas genom att peka på något intressant andra gäster åt.

Barbro hade kommit på att vilja åka Paraglide, alltså att kasta sig ut i Anderna med en fallskärm (och förare). Ja, då ville jag det också och för Barbro passade detta bra som födelsedagspresent, syster UB ringde strax innan vi åkte hemifrån och ville att jag skulle hitta på en present i form av någon upplevelse från mina syskon och moster IB. Vi blev körda på en fantastisk serpentinväg upp på en platå 2.200 m ö h varifrån vi flög ut och fick åke en dryg halvtimme med älven i dalen 900 m under fötterna. Jag tackar B för att hon fick in oss på den idén!

Såg av en händelse årets stora karneval. Vilken otrolig glädje! Vilka färger! Så söta utklädda barn i alla tänkbara munderingar!

Tredje avdelningen: Flög vi till Caracas. Råkade på flygplatsen ut för en skojare som inte kunde genomföra vad han tänkte! Flög ut till ön Isla Margarita och kom till den fina stranden vid Playa el Aqua där vi bodde på ett fint men enkelt frukosthotell. Vi åt ute på kvällarna och då märkte vi verkligen av konsekvenserna av det nya resebolagskonceptet All inclusive -vad jag förstår ett sätt att tjäna mer pengar på varje turist. När vi gick ut på kvällen fanns det massor av krogar att välja på, alla vi prövade hade kanongod mat dessutom. Det var bara det att vi blev de enda gästerna vartän vi gick, kväll efter kväll. Varför? Jo, för att nästan alla hotell hade All inclusive. Då kan man utan alltför klurigt intellekt räkna ut att det samhället kommer att dö, snart. Resebyråer! Ge upp detta. Låt de lokala entreprenörerna leva för turisternas fromma! Ni kan säkert tjäna någon krona emellan på att med lokala avtal med krogar ge gästerna liknande helhetspris men i form av middagskuponger som krogarna tar som betalning. Tänk på det!