måndag 18 maj 2009

Tiden ...


Ser att jag senast var inne i mars med ett inlägg, då om släktforskning och intressanta iakttagelser från förr. Mycken tid har gått till detta, lägger fortfarande in material jag fått från en annan som delvis har samma rötter som jag, 1600-talets sydligaste Småland, nära dagens

Tingsryd. Så ser jag ett levnadsöde med visst yrke. Googlar och kommer långt vid sidan som rena rutinregistreringen. Men så kul!

Golf har det också blivit, t o m en bussresa i ett större gäng till Tyskland där vi spelade två dagar. Här hemma har jag som vanligt spelat tisdagsgolf med 55+ och en gång lyckades det så bra att jag vann och "tjänade" 250:- på golfen. På onsdag ska vi i en fyraparstour spela årets första match. Det har B o jag ordnat på Möre Golfbana fyra mil söder om Kalmar.

Jag har också blivit en Mentor till Mentor för en invandrad lärare. Ska bli intressant att lära mig om hans land och förhoppningsvis ge honom något.

En överrastkningsfest med massor av gamla arbetskamrater fixade B:s kompisar för B när hon slutade jobba sista april. Det fortsatta firandet blev på Kreta där vi var i 14 dagar. Även kompisars nyinköpta lägenhet där invigdes. Fyra 60-årsdagar firades, bl a B:s. Mycket av vandringar på blom- och kryddoftande stigar blev det med berg och turkosa vatten och olivlundar att vila ögonen på. Har här hemma en fårskälla som jag klingar med för att minnas...

torsdag 19 mars 2009

Barn i alla tider


Barn har nyligen fötts av barn till kompisar. Ska förresten nästa vecka resa till Dagny, Fridolf och Gertrud med föräldrar, ska bli kul. Mellan denna morgons frukostmöte i en förening och lunchens sopplunch med föredrag om Ellen Key har jag sett andra barn gått genom tiden, nämligen släktforskningens många levnadsöden.
Ta t ex Johanna Håkansdotter, f 1843. Började som alla andra ungdomar som piga i någon gård. Efter en sådan tjänst på ett år noteras hon som "oduglig till tjänst" och senare som "utfattig". Utan bestämd bostad står det också. 30 år gammal blir hon med barn. Fadern var en soldat vars hustru det året dött. Dottern fick heta Josefina men bodde troligen hos Johannas föräldrar. Johanna fick ytterligare ett barn vid 34 års ålder och ett vid 40, båda utan kända fäder. Den siste dör efter tre månader. Josefina växer upp, gifter sig med en smed när hon är 24 år gammal. Året därefter föder hon dotter Nanni Linnea. Josefina själv dör dagen efter, av hjärtslag.
Varje livsöde skulle jag vilja följa. Hur levde de, vad ansåg de om allt, vad visste de...?

Högt o lågt : ANDERNA och KARIBIEN


Är sen länge hemma från resan till Venezuela - Barbros 60-årsresa. Tänk att hon alldelses nyss var 35 år ! Resan var riktigt bra genom att vi valde tre avdelningar. Det som inte var bra var att landet generellt är skräpigt, "allt" kastas ut i naturen. Men vilken trevlig befolkning.

Första avdelningen: Naturparken vid Chichiriviche med paradisöar som inte var exploaterade. Vi tog oss ut med privata båtgubbar och hade matsäck med. Och fick se massor av fåglar som flamingos, fregattfåglar, röd ibis o svart. Trevliga människor. Låg standard med våra mått mätt. Andra avdelningen: Ett halvt dygn i nattbuss tog oss upp i Anderna där vi bodde i staden Mérida, 1377 m ö h. Besökte byar o vackra landskap upp till Venezuelas högsta vägpass, 4.118 m ö h, gissa om det var svårt att andas när vi först försökte gå i vanlig takt. Nej, ibland måste man bara anpassa sig! En upplevelse. Fick se kondorer, omändertagna skadade, men ändå mäktigt att få se dessa majestätiska andiska varelser. Åt lunch på lokalt ställe där meny fick väljas genom att peka på något intressant andra gäster åt.

Barbro hade kommit på att vilja åka Paraglide, alltså att kasta sig ut i Anderna med en fallskärm (och förare). Ja, då ville jag det också och för Barbro passade detta bra som födelsedagspresent, syster UB ringde strax innan vi åkte hemifrån och ville att jag skulle hitta på en present i form av någon upplevelse från mina syskon och moster IB. Vi blev körda på en fantastisk serpentinväg upp på en platå 2.200 m ö h varifrån vi flög ut och fick åke en dryg halvtimme med älven i dalen 900 m under fötterna. Jag tackar B för att hon fick in oss på den idén!

Såg av en händelse årets stora karneval. Vilken otrolig glädje! Vilka färger! Så söta utklädda barn i alla tänkbara munderingar!

Tredje avdelningen: Flög vi till Caracas. Råkade på flygplatsen ut för en skojare som inte kunde genomföra vad han tänkte! Flög ut till ön Isla Margarita och kom till den fina stranden vid Playa el Aqua där vi bodde på ett fint men enkelt frukosthotell. Vi åt ute på kvällarna och då märkte vi verkligen av konsekvenserna av det nya resebolagskonceptet All inclusive -vad jag förstår ett sätt att tjäna mer pengar på varje turist. När vi gick ut på kvällen fanns det massor av krogar att välja på, alla vi prövade hade kanongod mat dessutom. Det var bara det att vi blev de enda gästerna vartän vi gick, kväll efter kväll. Varför? Jo, för att nästan alla hotell hade All inclusive. Då kan man utan alltför klurigt intellekt räkna ut att det samhället kommer att dö, snart. Resebyråer! Ge upp detta. Låt de lokala entreprenörerna leva för turisternas fromma! Ni kan säkert tjäna någon krona emellan på att med lokala avtal med krogar ge gästerna liknande helhetspris men i form av middagskuponger som krogarna tar som betalning. Tänk på det!

torsdag 8 januari 2009

Vad jag gör?




Inte vet jag vart tiden tagit vägen och vad jag gjort!
Före jul var jag i Halmstad och träffade ovansittande två, storasystern och föräldrarna. Även om det inte är särskilt långt mellan besöken märks skillnaden tydligt, bl a lillans ordförråd. Fortfarande är det svårt att föra samtal på telefonen, hon pratar om det hon (o inte jag) ser runtomkring. Storasyster har börjat spela oboe och jag hade turen att få vara med om en fullsatt kyrka med Dagny spelande i en stor (skol-)orkester. Hon är duktig så jag hoppas hon fortsätter.
Barbro har varit ledig några arbetsdagar som blev lång sammanhängande ledighet för henne. Vi har gått långa promenader, bl a på vackra Stensö, varifrån fotot kommer.
Vi har läst mycket, jag håller på med julklappsboken som handlar om andra världskriget i romanform sett med en nazists ögon. Den är otäck med sina viktiga bilder om hur människor tar ansvar för sig och sin roll i organisationen men inte någon etik mot det som är utanför.
Släktforskningsjobbet har faktiskt tagit en alldeles kollossalt stor andel av min vakna tid. Har på min farfars sida lagt in drygt 1000 släktingar på mer eller mindre nära håll. En nyfunnen sådan -på mycket långt håll !! - är "Giftmörderskan" Karin Nilsdotter i Åryd, Blekinge. En intressant men skrämmande berättelse har skrivits av Ewa Johansson.
God fortsättning på det nya året önskas och har det önskats mig. Aftonen tillbringade vi i de gamla kompisparens hägn (utom ett sjukt par) och denna gång hos Inger som har en lägenhet på Varvsholmen med vidunderlig utsikt över stan och därmed över allt fyrverkeri. Det finaste i den vägen såg vi förstås som vanligt redan klockan 17, det som tidningen Barometern bjuder oss medborgare på, det har de gjort ända sedan 1997 då Kalmarunionsjubileet firades ordentligt.