Heja Mora

Mora finns starkt i mitt hjärta, här har viktiga händelser skett under de många åren här. Det har påverkat den jag är. Mina barn har växt upp i Mora och har siljanstrakten i sig oavsett om de är medvetna om det eller inte.

Fotot till vänster är utsikten från huset Barbro o jag bodde i 1988-1992. Inte dåligt! Bilden till höger representerar för mig den vikt som läggs vid de gamla tingen och ursprungsminnena. Fotot är faktiskt vardagsrummet hos kompisen Anders o hans Berit. De har pietetsfullt sett till att de kan leva i hemmet utan att förstöra något av det gamla. Det finns t ex TV i huset.

Vid besöket i Mora i helgen träffade vi en annan koppling till Mora för mig (och Barbro). Jag talar om medlemmarna i Storm Cup. Den årliga samlingen skedde i byn Kråkberg hos Matte o Ulla i trädgården i deras gård som i sig är mycket vacker men som dessutom ligger precis vid den vackra Orsasjön med bergen i fonden. Efter att vi samlats och fått prata en stund med varann blev det som vanligt några mer eller mindre svåra lag-grenar att klara. Till grillningen som sen följde skedde prisutdelning. Denna cup har pågått sedan Storm som nu är 67 år fyllde 40. Jag är glad åt att cupen finns så jag får träffa kompisarna åtminstonde en gång om året.

Joel, en glad unge

Nej, han är inte mitt barnbarn. Jag har bara lånat honom för stunden när föräldrarna och mammans föräldrar, tillika våra kompisar, var hos oss på besök en sommareftermiddag. Joel låg hos mig i hamocken och det verkar som han trivs?
Jag blir glad av barn. Däremot träffar jag inte ofta barn. Det är mest när Dagny, Fridolf och Gertrud dyker upp eller jag är hos dem.
Visst är det en härlig bild? En sån kan väl aldrig bli ligist eller hustrumisshandlare? Jo, dessvärre kan de allra sötaste småbarn förändras av olika skäl längre fram. Men inte Joel eller mina barnbarn, förstås.

Svampplockning njet, fotosafari i stället

Av bror Roland fick vi en påse gula kantareller och de smakar ju så gott smörstekta. Stack iväg till ett ställe som U-B o jag fann förra sensommaren inte långt från 25:an där en väg till Kosta går in. Inte en svamp! Det har varit för torrt i markerna.
I stället fotograferade jag ett och annat som jag fick ögonen på under färd och vandring. Det var kul det också.
Fotot här är taget i strandbrinken vid en sjö som speglar molnen, snyggt va?

Ulla-Britt fyller år, igen

Hennes 40- o 50-årsdagar har vi firat i hennes tidigare sommarhus i Östanbyn, byn där vi Hanssons kommer ifrån. Nu har hon skaffat ett nytt, Inga-Britts och Karl-Erics ställe, och lagt ner mycket arbete och pengar på att få det beboeligt med tvättmöjligheter m m.

Nu blev kalaset där en lördagkväll i juli. Det var en av de hetaste dagarna i år så borden placerade vi i skuggan. Hos Rolands var det 34 grader!

Här omges Ulla-Britt av syskonen Bosse, Ingemar, Roland och Sune. Jan och Charlie fick hon träffa senare. Många andra kom och uppvaktade, bl a Stefan som hade mamma Solveig med sig. Hon och Barbro pratade en hel del, det var bra för dem båda, tror jag. Ulla-Britt bjöd på buffé av flera goda rätter och champagne, vin och öl bjöds därtill -en trevlig och skön sommarkväll, så som somrarna var förr enligt mitt minne! Men det är svårt att få in i skallen att syskonskaran från 10 till 1 år från 50-talets Östanbyn nu är över 60 år (i allafall genomsnittet). Tiden flyger..........

Sista resan med Gusto

Gusto är den husbil vi köpte våren 1993. Namnet fick den efter svärfar Gösta som var mycket ute o reste i världen. Av ickesvenskar blev han ofta kallad Gusto och han hade dött hösten före.

Barbro o jag och några andra har haft mycket kul med den. Vi har bestämt oss för att hitta någon ny eller nyare som också har plats för golfbagarna för det spelas ju golf numera!

Barbro höll på att läsa en bok av Carsten Jensen, "Vi, de drunknade". Den handlar om tiden 1840-1950 i en dansk stad Marstal på en ö, Aerö. Varken hon eller jag visste var de ligger och kollade på kartan. Platsen är väster om Lolland och det krävs två färjeturer och naturligtvis några broar för att ta sig dit. Det gjorde vi.

En mycket trevlig tur:

I Gärsnäs i Skåne träffade jag mina kusiner Inga, Elvy och Birgit som är faster Nannys döttrar. De hade många historier att berätta.

I Smygehamn såg jag plötsligt ett cyklande par och kände igen dem som reskamrater till Mexico. Det märkliga var att jag minuterna förut pratat om dem! De sa att ett annat par från resan bodde 100 m bort så snart satt vi där med kaffe o prat. Efter ett par mil till stannar jag, hade faktiskt sett en annan från samma resa! Detta sammanträffande var helt otroligt!

Öresundsbron och Själland söderut förde oss till Prästö för första natten. Lite kyligt var det då.

I Vordingborg berättade en man om att det är kvinnorna bakom allt; fiskarna sålde sin fisk till uppköpare som betalade för lite för att fisket skulle vara lönsamt. Fiskarhustrurna sa till sina män att de i fortsättningen inte skulle leverera till uppköparna utan i stället skulle fiskarhustrurna rensa och filea fisken. Sedan kunde befolkningen komma till dem och köpa sin fisk. Detta blev starten till en mycket lönsam verksamhet.

Efter några broar och färjor kom vi till Marstal på Aerö. En liten ö, 25 km som längst. Den lilla staden med några tusen invånare var efter Köpenhamn den största sjöstaden i Danmark. På segelskutornas tid fanns 360 fartyg där som fraktade överallt i världen!

Som vanligt hade vi våra cyklar med oss och gjorde turer i det vackra landskapet och i vackert väder.

Rekommenderas som en lugn semesterplats.